Veronica är inte ett barnvänligt namn. Men däremot ett namn som ger upphov till kreativa verbala lösningar när jag får träffa de små grynen. Jag kallas till exempel för Nonica, Ånica, och så sötaste Vendelas variant - Monica. (Kan iofs bero på att hon har en farmor som heter Monica också.)

Jag känner att senaste tidens inlägg kanske inte lockat till läsning. Det har varit en trött kropp och hjärna som varje kväll kopplat av genom enstaka bildbehandlingar som sedan publiceras här på bloggen. Jag ska försöka bättra mig.

Jag skulle kunna göra blogginlägg som handlar om min begynnande senildemens som yttrar sig exempelvis genom att sambon kommer upp från tvättstugan och försiktigt säger "Duuuuu, jag hittade dina bilnyckar i tvättstugan" (Vi bor i hyreshus!) Men jag vet inte hur roligt det egentligen skulle vara att läsa? Antagligen skulle jag glömma bort vad jag hade tänkt skriva innan jag ens hunnit skriva klart inlägget. Om jag glömmer komma till jobbet plötsligt en dag nästa vecka ska ni inte bli förvånade. Min hjärna är som en sådan där lotto-tombola. Alla måsten, borden och allt annat skramlar runt där inne i alldeles för hög fart. Konstigt att jag lyckas få något uträttat alls...

Imorgon kväll ska jag fira Valborg genom att laga mat till min vackra kollega Matilda har hedersplats näst längst till höger på bloggen. Matilda, jag och den lille diamanten Vidar ska tända en marschall. (Det råder ju eldningsförbud här i Västra Götaland.) Sedan ska vi skvallra, mysa och om jag har tur åker kameran fram!

Jag önskar er alla en skön Valborg!

Vendela Hallifax Cibej fotad med 400D + 50mm f/1.4

Nu är årets vitippebilder äntligen avklarade! Nu har jag hundratals bilder på sötaste Alvin, Ellen, Vendela, Klara och Kajsa liggandes på kö i min dator.

Klara och Kajsa är två fina små tjejer, söta som socker. Dem hade jag turen att fånga på bild igår kväll. Framöver kommer resultatet att synas på bloggen men det kommer nog dröja ett par veckor innan alla bilder är klara.

Fröknarna Norén fotades i stadsparken här i Ulricehamn. Där är det sagolikt vacker såhär nu om våren. Vitsipporna blommor i drivor. Vi upptäckte igår kväll att det går utomordentligt bra att ligga ner på marken och gömma sig bland dem.

För varje gång jag träffar nya barn att fota lär jag mig nya saker. Exempelvis så är det inte alltid lämpligt att låta de små modellerna bekanta sig med kameran. Det resulterar lätt i att minimodellerna hellre vill fotografera fotografen än låta fotografen fotografera dem. Det hjälpte inte med mina förklaringar att förälrarna nog inte skulle bli så nöjda om de fick en cd-skiva med bilder av mig. Det verkade som att både Klara och Kajsa för tillfället inte tyckte det var en dum idé alls att ha en förstoring föreställande fotografen hemma på väggen. Hmmm...

Veckan har varit hektisk och helgen har bjudit på fotografering av både Alvin och Ellen. Som det ser ut blir det två små tjejer till att ta några bilder på om en stund. Känns svårt att vara nytänkande just nu...

Ytterligare två svartvita bilder på Vendela och mamma Magdalena. Fler bilder kommer så snart jag hinner med. Tur att det är långhelg snart. Om solen inte behagar titta fram vet jag vad jag ska syssla med nästa helg!

Hektisk vecka, minst sagt. Vackert väder är ju alltid härligt, tyvärr vistas jag konstant på fel sida av fönsterrutan. Men visst är det trevligare att sitta inomhus och arbeta i fint väder än när det är gråtrist...

Ikväll har jag firat det långa arbtsdagen med att fixa lite med den här bilden på Vendela... sötnos!

...ack så vackra dessa ögon är!

Sidoljus ger väldigt fint och mjukt ljus. Finaste Ellens kinder ser oemotståndligt mjuka ut och kanske är de lika mjuka i verkligheten också men sidoljus är vackert. Sedan krävs det ju en vacker modell för att få ett vackert motiv . Tack Ellen för att jag fick fota dessa fina bilder.

Ellen Kåvestam den 9 april 2009, fotat med Canon 400D samt 50 mm f/1.4

Igår fotade vi masa fina bilder på lilla Vendela. Under tiden vi var där hann vi testa alla lekredskap i stadsparken samt lyssna till hela repertoaren sånger som hon kunde. Vendela är rolig. Och söt. Massa fina bilder kommer under veckan.

Fick ett desperat samtal idag.
Sambon: Vet du vad jag har gjort?
Jag: Köpt ny bil? (Blir genast lite trött)
Sambon: Nej. Jag skulle trimma håret och tappade rakapparaten..
Jag: Jaha. (Kväver en suck och gäspning)
Sambon: Jag märkte inte att spärren släppte.
Jag: Nähä... (gäspar igen)
Sambon: Så nu har jag en kal fläck mitt på huvudet!
Jag: Ha ha ha, hi hi hi, ho ho ho (Skrattar hejdlöst, kan knappast inte hålla i telefonen.)
Sambon: Jag vill inte prata med dig mer nu. Hej då.

Efter att ha funderar en stund skickar jag ett sms:
Munkfrisyr? Hiphop-mössa? Lite tips på lösningar...

Hur det slutade?
Väl hemma så fick jag nypa mig i armen när jag gick in genom ytterdörren för att inte skratta mer. Tittade nyfiket på sambons huvud. Det enda jag såg var en hjässa som såg ut som om den drabbats av akut håravfall, med extra höga vikar och ovanligt tunt hår vid sidorna. Så var det roliga slut.

I lördags var det dags för en solig vårutflykt. In i bilen, gasen lagom mycket i botten och en timme senare var vi i ett, om möjligt, ännu soligare Göteborg. Ett besök på botaniska trädgården var som ett besök i paradiset.

Ljuvliga blommor, doftande blommor, blå blommor, rosa blommor, klassiska blommor, exotiska blommor... Ni börjar fatta att det fanns en hel del blommor att njuta av! Vi gick, satt, stod, tittade, tittade, tittade...

För att få lite havskänsla avnjöts Röding med lättstuvad spenat till lunch. Som pricken över i:et serverades den med sparris. Ännu mer paradis! (Alla vet väl för övrigt att man kan böja ordet paradis så - paradis, mer paradis, ännu mer paradis!)

Därefter var det dags att besöka havet. Den idéen var vi ju ensamma om... I alla fall verkade det som att vi var ensamma när vi blundade hårt och stoppade fingrarna i öronen. Men vi insåg rätt snabbt att det inte var särskilt mysigt att sitta i en varm bil med ögonen ihopknipna och pekfingrarna intryckta i hörselgångarna. Varenda parkering var full i Långedrag. Svenskregistrerade bilar stod fint i rutorna, bilar med utländska registreringsplåtar stod lika fint parkerade fast utanför rutorna. Med en eller två böteslappar under vindrutetorkarna. Norrmän, danskar och tyskar tycker att en tusenlapp eller två är helt okej, bara man får en parkering. För mig är en tusenlapp eller två ett steg närmare min drömkamera.

Vi hade en demokratisk omröstning i bilen där en klar majoritet (2-0) röstade för att vi skulle lämna Långedrag bakom oss. Därför susade vi vidare med den lilla sportiga Peugoten till Nya varvet. Tur för mig, nu kunde jag ju fota Älvsborgsbron. Titta, njut, beundra... (Glöm inte kommentera!)

Förresten, om du har lite tråkigt - testa att scrolla upp och ner över den nedre bilden. Men blir nästan lite yr! =) Att jag upptäckte detta måste alltså bero på att jag för stunden har lite tråkigt.

Samma bild fast med svartvit konvertering och ett blått lager på låg opacitet.

Kvällsolens glöd kvävde alla dimmoln. Minnen av kylslagna kvällar kröp långt in i hjärnan. Där begravs de med hjälp av förnekelse. En försmak av sommaren. Påskafton 2009 får högsta betyg.

Jag vill önska alla läsare en riktigt Glad Påsk. Tack för att ni följer denna blogg och vill se mina bilder!

Jag hoppas att ni alla får många fina påskägg och en strålande sol som målar påsken extra gul.
Igår fotade jag en sockersöt liten tjej som heter Ellen. Hon dyker upp här på bloggen inom de närmaste dagarna. Jag är riktigt nöjd med flera av bilderna. Den som känner sig otålig kan alltid gå och måla några ägg sålänge...

För inte alltför länge sedan skrapade jag ihop månadens sista slantar och inhandlade en reflexskärm. Problemet sedan dess har varit att hitta en modell. Men häromdagen ställde världens bästa Robert upp som testpilot trots att han hade fullt upp med trädgårdsarbete.

Här kan man se hur stor skillnad en reflexskärm faktiskt gör. Bilderna är tagna inom loppet av ett par sekunder. Robban sitter i skuggan och jag reflekterar solljuset som var ganska kraftigt den dagen. Som ovan reflexskärmsinnehavare lyckades jag blända honom såpass att tårarna rann. Att reflexskärmen skulle riktats lite annorlunda för att få en perfekt uppljusning är en annan historia. Tack för hjälpen R!

Idag var Isak, jag och Isaks mamma ute och åt lunch. Lyxigt för fröknar på påsklov att få äta i lugn och ro. Sallad, soppa, huvudrätt och dessert. Att fisken var någon mystisk skumgummihistoria och att att desserten var hemgjord fromage som smakade segt vatten hör inte till historien. Brödet, sparrissoppan och att få sällskap av en liten goding gjorde lunchen till en klockren fullpoängare. Isak tyckte dessutom att det var toppen att få äta macka och majs och dricka tre glas vatten.
Ibland är lycka så enkelt...

Tiden står stilla när längtan är som störst...
Den här bilden tog jag i februari när det var förhållandevis lång tid kvar av Matildas graviditet. Nu har 10 dagar passerat sedan beräknat datum för leverans. Vi väntar, och väntar... Förmodligen finns det de som väntar ännu mer...

Snart är det påsk. Lovet har precis börjat, solen skiner. Energi, förväntningar, glädje, lycka... Längtan efter sommaren får
ge plats åt glädjen över att våren äntligen har gjort entré.

Idag har vårsolen värmt våra stackars rödfrusna fingrar här uppe i Norden. Konstigt att det räcker med några timmars sol innan jag börjar få för mig att tvätten ska hänga på tork utomhus...
Jag passade på att fira denna underbara vårdag med att köpa en liten påsklilja som direkt fick stå modell. Sedan var det dags för tvättstugan och på väg upp passade jag på att fota några vårbilder. Fast sedan insåg jag att jag just idag inte alls hade talang att fota snödroppar innovativt. Så det får bli en liten påskblomma som första bild idag.