Känns just nu som att Sommarsveriges alla orter, stora såväl som små, har ställt upp i något slags regn-SM. Jag kan garantera att Ulricehamn är med i toppstriden. Idag har det vräkt ner från en blygrå himmel. SMHI kan skicka en medalj till stadshuset per omgående.

Som om det inte skulle räcka med regn har jag bestämt mig för att åka en sväng till en av Sveriges tristaste städer, Borås. Där lär det ju inte regna mindre...

Det är lite konstigt med just Borås för jag som inte alls är uppvuxen i Västergötland har alltid hört folk skoja om Borås. Nu när jag själv bor så nära staden så ser jag i bekantas ansikten att de har svårt att hålla sig för skratt när de hör att jag har nära till just Borås. Det är nästan så att jag tycker lite synd om Sveriges regnmecka. Det lustigaste av allt är att folk från trakten tar staden på så stort allvar att jag tror inte ens att de märker att folk runt om i landet ler åt dem. Jag kan inte heller förklara vad det är som är så speciellt med Borås, varför staden inte riktigt blir tagen på allvar...

Fast det är klart, när man sätter upp en stor staty av Pinocchio vid huvudinfarten är det nog inte riktigt ambitionen. Att som stad bli tagen på allvar. Varje klass har sin clown, Sverige har Borås. Det är inte folket som bor i staden jag har något emot, absolut inte. Det är mer staden som just stad, staden som företeelse.

Jag vet i alla fall att jag har examen från Högskolan i Borås och när jag träffar nya människor och de frågar var jag har pluggat så tycker jag att det är lite genant att behöva säga orden högt. Jag skulle hellre säga Uppsala, Göteborg, Linköping, Växjö eller vad som helst, bara inte just Borås. Det är något med personkemin som aldrig riktigt stämt. Skulle jag bo i Borås skulle motiveringen vara att det är så nära till Göteborg. Fast då verkar det ju mer logiskt för min del att faktiskt bo i Göteborg.

Näe, tacka vet jag Ulricehamn... Här har vi allt; uteliv på kvällarna, stort restaurangutbud, fint väder hela tiden, en fullspäckad dagstidning sju dagar i veckan, kreativ och utvecklande fortbildning... njae, men fint som tusan är det i alla fall. Nu brummar jag i väg med bilen och jag lovar att spärra upp ögonen för att försöka få en mer positiv och nyanserad bild av staden som heter Sår-ob baklänges...

Vi fotade lilla Molly i mars men eftersom det var dåligt väder och för svagt ljus så bestämde vi att vi skulle ses igen. Tiden gick och gick men så igår träffades vi äntligen. Det blev massa söta bider på lilla tjejen som nu hunnit bli nio månader.

Jag fick en bok också av snälla mamma Susanne. Hon jobbar som (håll i er nu!)  konsult, coach, mental rådgivare, inspiratör, författare och föreläsare inom personlig utveckling som bland annat talar om hur man skapar ett vinnartillstånd, hur man leder andra människor och utvecklar team och hur man undviker stress. Hon talar även om samtals- och förhandlingsteknik, om presentationsteknik och pedagogik. All den här informationen hämtade jag faktiskt rakt ut från nätet och vill du läsa mer om henne och den nya boken jag fick igår kan du klicka här.

Boken ska definitivt läsas på sommarlovet. Är snart klar med både Anna Kåver och Kay Pollack. Sannolikt åker den ner i resväskan nästa vecka. Snart semester på riktigt!

I veckan ska jag göra klart bilderna på Marias fina små busfrön och därefer kommer Molly upp på bloggen. Ordning och reda, en sak i taget. Nu är det dags att ta sommarlov. Lunch på stan och sedan blir det finbesök i storstan Borås.

Här får ni se Mollys nya header som jag bara bytt ut bilden på, klicka på den och ni kommer till hennes blogg.