Nåja, vad är väl en bal på slottet..? Den kan vara dötrist och långtråkig och alldeles... alldeles underbar!

Vi ska sy och vi ska sticka
vi ska görat ska ni tippa
för den stora galakvällen
så ska vi sy modellen,
Vi syr och sätter i den
och ett skärp av siden
och Askungen på bal
bland gästerna i hundratal
den vackraste ska bli i slottets stora sal.

Sätt i gång nu, skynda ila,
vi har ingen tid att vila,
klänningen den ska vi klara,
ja, vänta lite bara,
Gus: Jag klipper till med saxen
Jack: Och jag ska sy och tråckla
Mus: Låt du flickorna se till den,
Du skall skaffa smycken
Alla: Och den vackraste hon blir på hela kvällen.


Canon 5D Mk II + 28-70 f/2.8 + 50 mm f/1.4

En solig lördag i slutet av maj steg fröken Johanna och jag upp tidigt för att styra den lilla silvergrå Peugeoten mot Halmstad. Fjärlarna trängdes med frukostmaten i magen. Redan efter en timmes bilfärd fick de små fladdrande fjärilarna dessutom sällskap av en maffig kanelbulle.
Bilfärden gick bra och med hjälp av Iphonen (livet före Iphone var för övrigt mycket fattigt...) kunde vi hitta till både Grötvik, Söndrums kyrka och brudparets villa. Johanna och jag skulle eventuell kunna göra karriär som rallyteam eftersom hon även är eminent kartläsare och tolkar digitala färdbeskrivningar som om hon vore född till det.

Efter att ha rekat vid havet och omkring kyrkan åkte vi hem till brudparet. Där höll brudfrisören i egen hög person och bröllopsfrisören på med bruduppsättningen (ibland hjälpte även bröllopsfrisörens sambo till). Det lockades, sprayades, diskuterades, kammades, lockades, fixades och trocklades slöja. Stämningen var förvånansvärt lugn och avslappnad. Någon i husets ena ände tittade på tv, någon promenerade, någon sov...

Det blev plötsligt alldeles bråttom, sonen vaknade, frisyren var nästan, nästan klar, brudgummens klocka spårlöst försvunnen och allt var sådär perfekt organiserat med små stänk av mänsklig nervositet som kryddade det hela lite extra. Alla hoppade snabbt in i bilarna och ett par minuter senare var vi i Grötvik. (Vi körde inte för fort, brudparet bor oförskämt nära havet!)

Det blåste friska vindar och luften doftade tång och saltvatten. Ena sekunden var solen i moln och nästa sekund strålade den all full kraft. En riktig utmaning för mig helt enkelt. Johanna jobbade för fullt och följde alla instruktioner. Hämta det, håll det, flytta den, reflexkärm fram, skugga där...

Men vad fanns det att ora sig för... Med ett par som trots vädrets makter och det faktum att ett av deras livs största ögonblick närmade sig med stormsteg, ändå helt utan bekymmer lyckades stråla av glädje och lycka.

Det börjar bli dags för mig att bita tag i de nu 350 sorterade och i två omgångar utvalda bilder som ska genomgå ytterligare en gallring, lite redigering, framkallning, montering och leverans inom de kommande veckorna.

Här kommer nu i alla fall de första oficiella bloggbilderna från herr och fru Bergkvists bröllopsdag. Tack för att jag fick föreviga er dag, fina Pelle och Catrin!

Under sommaren kommer det bara lite sporadiska bilder. Det är alldeles för fint väder och för somrigt för att ha tid och lust att blogga bilder, så jag samlar på hög. Min näsa (med tillhörande kropp) lockas långt bort från datorn tack vare doften av solmogna smultron, solvarm asfalt och tändvätskeindränkta grillkol.

En fotoblogg ska ju vara inspirerande för att vara intressant och för att kunna inspirera måste man själv känna inspiration. Därav firar jag sommarlov och njuter av sommaren i första hand.
Var sak måste få ha sin tid.

Idag har Lillvera blivit firad och hennes pappa också för den delen. Såhär såg hon (och pappan) ut för nästan exakt ett år sedan:

Nyfödd, augusti 2009

Knappt ett halvår gammal, december 2009



Ett år gammal minus två dagar, juli 2010