För tillfället tar jag inga nya bilder. Just nu har jag hur mycket som helst att göra med de fotouppdrag som jag redan åtagit mig. Nu är det dags att ta tag i dem. Under veckan kommer jag inte att göra några nya uppdrag alls utan prioriterar att bli klar med de som fått vänta länge nu.

Jag återkommer med information när jag känner mig redo för att ta nya fräscha bilder igen! För er som följer bloggen kommer det inte märkas så stor skillnad eftersom jag lägger upp bilderna allt eftersom de är klara. Ni har ju inte sett dessa bilder tidigare så för er blir de nya i alla fall...

Ellen Kåvestam 400D + 50 mm f/1.4

Varmt, varmt, varmt... Helt fantastiskt att man inte behöver söka sig utomlands för att lapa sol i år. Ännu mer fantastiskt att solveckorna faktiskt inträffar när många nu påbörjar sina efterlängtade fyra veckor.

Har en vision om att fota lite vackert kvällsljus under veckan, lite vackra naturbilder hade varit kul såhär emellanåt. Under tiden ska jag visa en annan vacker bild på mor och dotter - Sanna och Filippa.

Canon 400D + 50 mm f/1.4

Ibland tänker man inte, ibland har man lite bråttom. Så måste det vara, det är en del av livet. Men så kommer dagar och stunder då man ställs inför situationer då man måste tänka. Det är så skönt.

Allt som sker har en mening. Ibland är det svårt att se det i nuläget. Men så när tiden har svept sin mantel över nuet och förvandlat det till dåtid. Då ser man klar. Då förstår man.

Man får inte skryta, vi bor ju i Sverige, här härskar jante. Men jag är stolt över mig själv, den jag är, allt jag upplevt, allt som har format mig. Jag vet vem jag är. Jag faller inte om det blåser. Jag står för vad jag tänker, tycker och vad jag gör. Jag står för att jag tycker att jante är ett dumt påhitt.

Sommaren har äntligen kommit tillbaka. Jag har haft en sådan härlig dag. Nya fräknar på näsan, grönskande ängar, vassa stenar som skär in under fotsulorna. Den som tror att livet är enkelt får nog vakna nu. Livet är inte enkelt men vi bär alla ansvar för vår egen lycka. Så länge man inte själv är lycklig kan man inte heller göra andra lyckliga. Hur konstigt det än må verka är jag lycklig. Jag hoppas att jag kan bidra till att göra andra lyckliga. Många, många gånger. Om och om igen. Det är för mig det som är meningen med livet och det som lockar mig att vandra längs livets väg.

PS. Tusen tack för alla snälla kommentarer och komplimanger. Jag blir inte nöjd med alla bilder, långtifrån. Men jag ser att det finns guldkorn och framför allt ser jag vilken oerhörd utveckling som har skett. Tack för att du visar intresse!

Även om jag kanske inte är helt redo för att kavla upp ärmarna och ta itu med nästa bildmapp så har jag tjuvstartat idag. Har rensat bort en hel del bilder och är just nu nere på 250 bilder på systrarna Gustafsson. Massa fina bilder finns det. Redigerade en bild bara för nöjes skull. Tänkte visa upp den för er.

Lovisa och Filippa kommer ni att se mer av framöver. Visst är de fina?

I år är det 10 år sedan jag själv tog studenten. Jag har hört flera säga att det skulle vilja återuppleva sin student. Det vill inte jag. Jag är glad och stolt över de tio åren som har fått mig att bli den jag är idag. Man kan inte vara omtyckt av alla, det förstår jag. Men ibland får man göra val och bestämma sig, bestämma vem man är och sedan får man stå för det och ta konsekvenserna.

Att våga säga vad man tänker och tycker bland vänner och på jobbet tror jag är en oerhörd viktig egenskap. Att våga stå upp för sina värderingar även om ingen annan vill eller vågar stötta. Vägen sedan studenten har bitivis varit som en lång, brant uppförsbacke, men det har sannerligen varit värt varenda millimeter. Jag är glad över alla jag lärt känna på vägen och nu ser jag fram emot de kommande 10 åren med spänning.

Nu önskar jag alla nyblivna studenter 10 lika utvecklande år och jag hoppas att de stannar upp emellanåt och kastar ett snabbt öga i backspegeln...

I söndags fotograferade jag fina Emmi som tar studenten idag, grattis! För att fira detta rejält kommer en av alla fina bilder på bloggen idag. Nästa vecka börjar jag beta av alla bilder som ligger på kö för nu är det snart sommarlov för oss lärare!

Alla ni som sörjer att det regnar idag. I framtiden kommer du att minnas denna dag - men regnet kommer du att minnas precis så mycket som du själv vill. Låt regnandet kännas betydelselöst. För om du tänker tillbaka. Hur många regniga skolavslutningar minns du egentligen? Hur många regniga sommarlov? Ibland är det skönt att minnet är selektivt...

Snart kommer solen...

Emmi Kindberg fotad med Canon 400D + 50 mm f/1.4

Tidigt i våras åkte små frön ner i jorden. Snabbt växte det upp små plantor. Med hjälp av vatten, näring och massa solljus frodades växterna. För ett par veckor sedan var det äntligen dags att få upp de nymålade hyllorna på balkongen. När hyllorna var på plats kunde jag plantera om alla växter. Redo för sommaren!

Vad hände sedan? Sverige gick in i en regnperiod som måste kunna liknas med monsunperioderna i Asien. Luftfuktigheten är så hög att när jag kom in i klassrum idag hade det vackra pepparkakshuset från i julas som prytt en bokhylla sonika rasat ihop. Vägar och tak hade förvandlats från stenhårda husdelar till sega, mjuka pepparkaksspillror. Imorgon är det skolavslutning. SMHI förutspår - regn...

Okej, låt gå för den här gången men på onsdag beräknar jag påbörja ett par dagars semester då stor sol högst upp på önskelistan. (Då ska det njutas av balkongens grönska!)

PS. Imorgon kommer några finfina studentbilder...

Först planterades små frön...


...och det växte och växte...


Slutligen blev balkongen ljuvlig... nu fattas bara solen!