Som ett vykort, en gnistrande glimmande fantasi. Nu har vintern slagit ner som en kylande bomb. Pang! Kallt men sagolikt vackert.

Förresten så får jag inte äta godis mer. En intern överenskommelse i familjen träder i kraft den 21 december klockan 00:01. Inte förrän den 10 februari får jag äta varken snask eller pizza. (Julafon är ett undantag vad gäller godis då.) Sedan tänkte jag överraska alla med att börja röra på mig igen. Den världsberömda någon har nämligen ersatt min kropp med en helt obestämbar elastisk skinnpåse som jag inte känner igen. Lite motion kanske kan hjälpa mig att hitta tillbaka till mitt forna jag. Risk för identitetskris annars. Ha ha!

Så jullovet kommer att ägnas åt att vila, sova och motionera, och så att prata alldeles för mycket och umgås förstås. Bloggandet tar lite jullov. Det blir som det blir men jag fotar mindre under den här årstiden och har såledels färre bilder att visa. Det blir när det blir, det blir nog bara lite mindre ett tag framöver. Men man vet aldrig. Den som lever får se.

En alldeles nytagen vinterbild...

Canon 5D mk II + 24-70 f/2.8

Fotade lite höstbilder i helgen under en spännande tur till Tranemo. Nya bilen skulle spanas in och så storhandlade vi på Willys. Fast bäst av allt var nog stoppet vid varggropen på vägen hem.

Canon 400D + 24-70 f/2.8

I dag har hösten visat sig från sin vackraste sida. Jag passade på att föreviga dagen genom att fota äppelträd i motljus.

Men alla ni som förespråkar hösten. Hur tänker ni egentligen? Hela helgen har jag suttit instängd tack vare stormvindar, spöregn, iskalla vindar, duggregn... Höststorm är ju ett känt begrepp, men sommarstorm? Nej, precis...

Tre dagar... inte ens det tog det innan första fröet började gro. Små, små gröna skott har yrvaket börjat sträcka på sig inuti det immiga miniväxthuset. Vårkänslor!

Mycket kondens i det lilla växthuset...

Efter bojkotten av semlebilder, hyllas nu alla Vasaloppsåkare med bilder från gårdagens bragdpremiär i längdspåret. (Den 15 minuter långa turen som resulterade i två butna stavar och en rejält blåslagen armbåge på den anonyme skidåkaren.)

Det är imponerande att man både fysiskt och mentalt ger sig in på att färdas nio mil på skidor, under tidspress!

Heja alla skidåkare! Fem kilometer kvar till mål för de som ligger i täten...