Som ett vykort, en gnistrande glimmande fantasi. Nu har vintern slagit ner som en kylande bomb. Pang! Kallt men sagolikt vackert.

Förresten så får jag inte äta godis mer. En intern överenskommelse i familjen träder i kraft den 21 december klockan 00:01. Inte förrän den 10 februari får jag äta varken snask eller pizza. (Julafon är ett undantag vad gäller godis då.) Sedan tänkte jag överraska alla med att börja röra på mig igen. Den världsberömda någon har nämligen ersatt min kropp med en helt obestämbar elastisk skinnpåse som jag inte känner igen. Lite motion kanske kan hjälpa mig att hitta tillbaka till mitt forna jag. Risk för identitetskris annars. Ha ha!

Så jullovet kommer att ägnas åt att vila, sova och motionera, och så att prata alldeles för mycket och umgås förstås. Bloggandet tar lite jullov. Det blir som det blir men jag fotar mindre under den här årstiden och har såledels färre bilder att visa. Det blir när det blir, det blir nog bara lite mindre ett tag framöver. Men man vet aldrig. Den som lever får se.

En alldeles nytagen vinterbild...

Canon 5D mk II + 24-70 f/2.8