Färg

Nu har jag kommit en liten bit på vägen i mitt bildarbetande. Men det återstår flera dagars arbete. Nu hoppar jag in i duschen, sommarlovsbestyr väntar!

För att det fortfarande ska vara kul med bilder måste jag emellanåt redigera lite bilder bara för min skull. Som den här söta bilden på Filippa. Den har jag gjort bara för att det var riktigt kul!

Ha nu en skön tisdag!


Filippa fotad med 400D + 50 mm f/1.4

Inga nya bilder

För tillfället tar jag inga nya bilder. Just nu har jag hur mycket som helst att göra med de fotouppdrag som jag redan åtagit mig. Nu är det dags att ta tag i dem. Under veckan kommer jag inte att göra några nya uppdrag alls utan prioriterar att bli klar med de som fått vänta länge nu.

Jag återkommer med information när jag känner mig redo för att ta nya fräscha bilder igen! För er som följer bloggen kommer det inte märkas så stor skillnad eftersom jag lägger upp bilderna allt eftersom de är klara. Ni har ju inte sett dessa bilder tidigare så för er blir de nya i alla fall...



Ellen Kåvestam 400D + 50 mm f/1.4

Lite länkar för dig som vill läsa mer

Medan somliga solar under sin ledighet så passar jag på att stimulera min hjärna lite. För dig som är nyfiken på vad jag pysslade med förra veckan finns lite länkar här. Tyvärr fins inte fullversionen på nätet utan då måste man beställa pappersvarianten. De som är riktigt snälla kan få bläddra i mina ex. Det gör sig liksom inte riktigt lika bra i nerkortad nätversion utan bilder, men ändå. Klicka på de olika dagarna i tur och ordning och se själv.

måndag

tisdag

onsdag

torsdag

torsdag del 2

The beginning of a new era

Varmt, varmt, varmt... Helt fantastiskt att man inte behöver söka sig utomlands för att lapa sol i år. Ännu mer fantastiskt att solveckorna faktiskt inträffar när många nu påbörjar sina efterlängtade fyra veckor.

Har en vision om att fota lite vackert kvällsljus under veckan, lite vackra naturbilder hade varit kul såhär emellanåt. Under tiden ska jag visa en annan vacker bild på mor och dotter - Sanna och Filippa.



Canon 400D + 50 mm f/1.4

Idag är ingen vanlig dag...

för det är Lovas födelsedag... HURRA, HURRA, HURRA!

Grattis lilla tjejen, nu är du en stor tjej! Hälsa mamma att jag vill komma på besök snart...


Lova fotad med 400D + 50 mm f/1.4

Min första bloggbild

Tänk att såhär såg den ut, min allra första bloggbild. Den har sina plus men den har definitivt även sina minus. Till exempel tycker jag inte om hur jag beskurit den. Färgerna känns också lite matta och trista vilket beror på att ljussättningen inte var den bästa.

Ja, men man lär så länge man lever. Jag tror trots allt att alla ni som faktiskt följer denna blogg dagligen faktiskt har sett en utveckling under det halvår som denna blogg har existerat. Men, vilka är ni egentligen? Ni är inte så bra på att kommentera. Jag ser ju på statistiken att ni finns där, dag efter dag. Om jag vågar skriva om mitt liv och framför allt visa mina bilder kanske ni vågar lämna en liten kommentar? Ibland behövs llite motivation för att fortsätta fota, skriva och blogga.

Kan ni inte just du skriva en kommentar och berätta vem du är?


Lilja fotad på glasskiva med 400D + 50 mm f/1.4

In the summertime

Mitt i en folksamling men ändå övergiven?

Vissa dagar passerar, som jag tidigare skrivit, obemärkt förbi. Andra upplever man saker som skakar om. Ibland mer, ibland mindre. Idag kanske jag inte riktigt kommit upp till milkshake-nivå men jag har hört folk berätta saker som fått mig att stanna upp och fundera. Tänk att vi lever i samma samhälle, andas samma luft, ser samma saker på TV men ändå kan uppleva livet på så vitt skilda sätt.

Idag har jag fått samtala människor som befinner sig på samhällets botten. Lyssnat till hur de beskriver sin tillvaro. Hur de berättar om en tillvaro där ingenting längre har en mening. Även om man är medveten om att alla inte är lyckliga, att alla inte har det bra så är det svårt att omvandla orden. Det man inte själv har upplevt är svårt att uppleva bara genom andras ord. Vi bär alla ansvar för vår egen lycka men vad gör man när förutsättningarna helt plötsligt vräks omkull?

Jag har med mina ögon också bevittnat hur en överförfriskad äldre man tillslut segnade ner mot en vägg och låg utslagen mitt bland folk och mitt på blanka dagen. Jag såg människor besväras och oroas men ingen gick fram. Inte heller jag. Jag bevittnade det hela genom fönstret på mitt jobb och vi ringde polisen. Eller försökte. Men i semestertider tar det sin tid. Man kopplas kors och tvärs över landet. När det äntligen svarade en person som kunde ta hand om samtalet blev det snabbt avslutat med svaret att andra redan ringt om ärendet. Sedan gick tiden, minutrar blev till timmar. Mannen låg kvar. Ensam. Till slut vaknade han till och strax därefter dök en polisbil till. Nu slutade det bra men om det inte hade gjort det då... om mannen hade kvävts av sina egna spyor, eller levern hade sviktat av alkoholförgiftning. Då hade hans liv slutat mitt bland folk men ändå helt övergiven.

Hur mår vi egentligen idag?


Canon 400D + 50 mm f/1.4

Jag ser dig


Canon 400D + 50 mm f/1.4

Idag är det varmt

När det är varmt behöver man svalka sig...


400D + 50 mm f/1.4

Sommar är bara så härligt


Canon 400D + 50mm f/1.4

Liten blir stor

Snart fyller världens bästa och dessutom världens sötaste Lova 4 år. Jag kan inte förstå hur fort tiden går... Vart tog alla dagar vägen? Maila dem till mig om ni har dem liggandes hemma i ett hörn...


Liten Lova fotad för länge, länge sedan med 400D + kitobjektiv

En av alla de som förtjänar respekt

Kanske du blir förvånad av att se den här bilden. Men ibland hamnar jag i situationer där jag inte förväntas fota barn, natur eller vänner utan där jag ska återge en händelse. För en tid sedan firades den så kallade Hultsfredsdagen. Ni vet, en sådan där dag då alla butiker hålls öppna, det ordnas lite jippon och så har man ett dragplåster. Nyligen firades till exempel Limmaredsdagen här i Västergötland, då lockade man med Robin Bengtsson från Idol. För den petige får jag väl tillägga att denna dag kallas Glasets dag och vill du läsa mer kan du klicka här.

Nåväl, ett av de stora dragplåstren under denna fantastiska dag i lilla Hultan var mr Z. Timmarna före regnade det endast i stora skurar under längre stunder, varken mer, varken mindre, och det var just då i samma ögonblick som himlen sprack upp som jag fick äran att studera Måns Zelmelöw på nära håll.

Måns visade vara sig en sådan där person som jag kan känna en djup beundran inför. En artist som får en minispelning med tre låtar inför en gles publik att verka vara större än själva melodifestivalen. Det skulle kunna jämföras med plastarbetaren som varje dag under femtio år utför sina arbetsuppgifter som om han vore en stor fysiker på väg att avslöja en naturvetenskaplig hemlighet. Det är respektingivande.

Vi har så många runtom oss vi borde visa respekt. Alla ni som tar livet på fullaste allvar, som inte gör skillnad på stort och smått, som behandlar var sak och var människa som det viktigaste ni någonsin mött - jag respekterar er.


Porträtt av Måns Zelmerlöw fotat med canon 400D + 50 mm f/1.4

Himmel och pannkaka

Morgonen började bra med pannkaksfrukost, färsk frukt och juice. Under dagen har himlens vädergudar visat prov på alla sina förmågor. Färgerna har växlat från blåaste blått till svartaste svart. Där emellan mullrade det till och en och annan blixt spottades ner mot jorden. Vädrets makter ska man ha respekt för, det är lika omväxlande som mitt humör emellanåt. Men häftigt är det... öhh vädret allstå.


Fotad med Canon 400D + 50 mm f/1.4

Så många tillfällen

En helg i storstan. Massor av idéer, mönster och motiv... men ingen kamera! Andra gången på en vecka som jag önskar jag hade kommit ihåg kameran. Samtidigt så är det en lättnad att inte komma hem med fyllda minneskort med tanke på hur många hundratals bilder som ligger och skriker åt mig att jag ska ta mig an dem. Nu har jag iaf kommit igång.

Hoppas att ni alla har haft en härlig midsommar!


Filippa och Lovisa Gustafsson, 18 maj 2009, Canon 400D+50mm f/1.4

Musik ska byggas utav glädje

Jag helst hade velat visa en bild av balkongens jordgubbar men de envisas tyvärr med att vara små gröna kart, så alla ni fantastiska läsare får en sommarlåt i midsommarpresent istället. En av de bästa.

I går kväll var vi ute och plockade smultron vid vägens kant och vi trädde faktiskt upp dem på strån. Det växte midsommarblomster överallt och doftade ljuvligt. Jag fattar inte hur jag kunde glömma ta med kameran. Det hade kunnat blivit underbara bilder. Men livet blir inte alltid som man tänkt sig. Det är bara att acceptera och välja att se det positiva. En mycket klok person har lärt mig att positiva tankar leder till positiva upplevelser.

Walk this way


Canon 400D + 50 mm f/1.4

Se framåt men glöm inte njuta av nuet

Fina, fina, fina Filippa och Lovisa.

For good times and bad times

I'll be on your side for ever more... that's what friends are for.

Livets väg

Ibland tänker man inte, ibland har man lite bråttom. Så måste det vara, det är en del av livet. Men så kommer dagar och stunder då man ställs inför situationer då man måste tänka. Det är så skönt.

Allt som sker har en mening. Ibland är det svårt att se det i nuläget. Men så när tiden har svept sin mantel över nuet och förvandlat det till dåtid. Då ser man klar. Då förstår man.

Man får inte skryta, vi bor ju i Sverige, här härskar jante. Men jag är stolt över mig själv, den jag är, allt jag upplevt, allt som har format mig. Jag vet vem jag är. Jag faller inte om det blåser. Jag står för vad jag tänker, tycker och vad jag gör. Jag står för att jag tycker att jante är ett dumt påhitt.

Sommaren har äntligen kommit tillbaka. Jag har haft en sådan härlig dag. Nya fräknar på näsan, grönskande ängar, vassa stenar som skär in under fotsulorna. Den som tror att livet är enkelt får nog vakna nu. Livet är inte enkelt men vi bär alla ansvar för vår egen lycka. Så länge man inte själv är lycklig kan man inte heller göra andra lyckliga. Hur konstigt det än må verka är jag lycklig. Jag hoppas att jag kan bidra till att göra andra lyckliga. Många, många gånger. Om och om igen. Det är för mig det som är meningen med livet och det som lockar mig att vandra längs livets väg.

PS. Tusen tack för alla snälla kommentarer och komplimanger. Jag blir inte nöjd med alla bilder, långtifrån. Men jag ser att det finns guldkorn och framför allt ser jag vilken oerhörd utveckling som har skett. Tack för att du visar intresse!


Fånga dagen, fånga livet! (Canon 400D + 50 mm f/1.4)

Ett litet dyk ner i nästa mapp

Även om jag kanske inte är helt redo för att kavla upp ärmarna och ta itu med nästa bildmapp så har jag tjuvstartat idag. Har rensat bort en hel del bilder och är just nu nere på 250 bilder på systrarna Gustafsson. Massa fina bilder finns det. Redigerade en bild bara för nöjes skull. Tänkte visa upp den för er.

Lovisa och Filippa kommer ni att se mer av framöver. Visst är de fina?


Canon 400D + 50 mm f/1.4
ISO 100, f/4.5, 1/50

Stunder av stillhet, ett ögonblick av ro ibland


Emmi Kindberg fotad med Canon 400D + 50 mm f/1.4

Ett snabbt ögonkast i backspegeln

I år är det 10 år sedan jag själv tog studenten. Jag har hört flera säga att det skulle vilja återuppleva sin student. Det vill inte jag. Jag är glad och stolt över de tio åren som har fått mig att bli den jag är idag. Man kan inte vara omtyckt av alla, det förstår jag. Men ibland får man göra val och bestämma sig, bestämma vem man är och sedan får man stå för det och ta konsekvenserna.

Att våga säga vad man tänker och tycker bland vänner och på jobbet tror jag är en oerhörd viktig egenskap. Att våga stå upp för sina värderingar även om ingen annan vill eller vågar stötta. Vägen sedan studenten har bitivis varit som en lång, brant uppförsbacke, men det har sannerligen varit värt varenda millimeter. Jag är glad över alla jag lärt känna på vägen och nu ser jag fram emot de kommande 10 åren med spänning.

Nu önskar jag alla nyblivna studenter 10 lika utvecklande år och jag hoppas att de stannar upp emellanåt och kastar ett snabbt öga i backspegeln...

Examen

I söndags fotograferade jag fina Emmi som tar studenten idag, grattis! För att fira detta rejält kommer en av alla fina bilder på bloggen idag. Nästa vecka börjar jag beta av alla bilder som ligger på kö för nu är det snart sommarlov för oss lärare!

Alla ni som sörjer att det regnar idag. I framtiden kommer du att minnas denna dag - men regnet kommer du att minnas precis så mycket som du själv vill. Låt regnandet kännas betydelselöst. För om du tänker tillbaka. Hur många regniga skolavslutningar minns du egentligen? Hur många regniga sommarlov? Ibland är det skönt att minnet är selektivt...

Snart kommer solen...



Emmi Kindberg fotad med Canon 400D + 50 mm f/1.4

Det som började så bra...

Tidigt i våras åkte små frön ner i jorden. Snabbt växte det upp små plantor. Med hjälp av vatten, näring och massa solljus frodades växterna. För ett par veckor sedan var det äntligen dags att få upp de nymålade hyllorna på balkongen. När hyllorna var på plats kunde jag plantera om alla växter. Redo för sommaren!

Vad hände sedan? Sverige gick in i en regnperiod som måste kunna liknas med monsunperioderna i Asien. Luftfuktigheten är så hög att när jag kom in i klassrum idag hade det vackra pepparkakshuset från i julas som prytt en bokhylla sonika rasat ihop. Vägar och tak hade förvandlats från stenhårda husdelar till sega, mjuka pepparkaksspillror. Imorgon är det skolavslutning. SMHI förutspår - regn...

Okej, låt gå för den här gången men på onsdag beräknar jag påbörja ett par dagars semester då stor sol högst upp på önskelistan. (Då ska det njutas av balkongens grönska!)

PS. Imorgon kommer några finfina studentbilder...



Först planterades små frön...


...och det växte och växte...


Slutligen blev balkongen ljuvlig... nu fattas bara solen!

Min manliga doft

Idag åt vi upp resterna av vårt överblivna julgodis i klassrummet. Ja, inte knäck och kola utan en låda Matadormix. Kvar på botten var bara en massa lakrits. Hur kommer det sig att när jag går runt och bjuder så vill alla ha, även de som under hela terminen sagt att de inte gilla lakrits... I vanliga fall brukar man få truga och tjata i matsalen "smaka på maten, man ska alltid smaka på allt" brukar jag säga. Med en låda lakrits i handen behövde jag inte öppna munnen. I stället lät det såhär: "jag gillar inte lakrits, fast jag kan ju smaka på en". Alla fem lakritshatare sa samma sak, trots att de inte ens satt nära varandra och alltså inte kan ha blivit inspirerade av varandra. Hmmm... är det tjatet som har gått in eller är vi vuxna helt enkelt bara lättlurade?

När alla mumsat i sig sin lakritsbit kommer elevassistenten in i klassrummet en halvtimme senare. Han stannar upp och säger högt: "det luktar lakrits här". Plötsligt sitter alla elever tysta och bara stirrar. Som om de inte vågar erkänna att här har det varit tabberas på julgodislådan. Plötsligt säger en kille i klassen "det måste vara min manliga doft som har spridit sig i klassrummet".  (Till saken hör att de är tio år!)


Rökbild fotad med Canon 400D + 50 mm f/1.4

En lugn stund

Jag är ingen morgonmänniska. Men det finns en sak jag verkligen uppskattar med morgonen... att det är den enda stunden på dygnet då jag befinner mig i ett oerhört lugn. Det är en skön känsla. Sedan att det tar en timme att bara komma från köksbordet och få på mig kläder är väl en annan sak. De flesta hade nog blivit hyperstressade av att umgås med mig på morgonen. Själv är jag bara  l u u u g n . . .

Rock, hårdrock, badrock och rockringar...

Ordet rock har många användningsområden när man börjar fundera lite... fast man måste ju inte tänka hur mycket som helst hela tiden...

Kajsa gillar att rocka rockring och ville att jag skulle fota henne in action. Såhär blev det:


Kajsa Norén 28 april 2009

It's no matter if you're black or white...

Bäst att passa på att ladda med lite nya bilder när man väl har tid... Uppdateringarna har blivit mer oregelbundna den senaste tiden. Känner att jag har massa fina bilder att redigera och publicera framöver, både på små och stora, tjejer och killar... Det känns mest rättvist att försöka lägga ut bilder i den ordning som uppdragen utförsts vilket innebär att efter Klara och Kajsa kommer systrarna Gustafsson, syskonen Nord och så slutligen studentbilderna på fina Emmie som vi fotade igår eftermiddag. Eftersom Emmie tar studenten på fredag kan det hända att dessa bilder dyker upp redan då för att fira hennes dag.


Klara Norén den 26 aril 2009

Snart är det semester!

Skolavslutning på fredag, sedan ska klassrumet packas ner i diverse lådor, utvärderingar ska skrivas och någon föreläsning avverkas. Sedan är jag redo för semester på hemmaplan och runt om i vårt rike. Klart det kommer aktuella semesterbilder framöver men idag blir det två härliga bilder från Thailand. Det var ännu vackrare i verkligheten, jag lovar...

 

Vad är jag bra på?

Idag har jag varit och fotat en blivande student. Bilderna blev fantastiskt vackra. Jag är helnöjd och det verkade modellen också vara.

Jag har också någon gång under natten blivit ofrivilligt attackerad av förkylninsbaciller. Huvudet känns tungt, näsan kliar och är täppt. Allmäntillståndet är klart nedsatt. I juni!!! Vilken normal människa åker på en förkylning i juni? Kan det bero på att jag som lovat omgivningen att aldrig spela golf, befann mig på en golfbana i kyla och regn i onsdagskväll.Till råga på allt var det riktigt roligt. Men man ska hålla sig till det man är bra på. Vad är jag på?


Ibland är jag liten, ibland är jag stor...


Klara Norén fotad med Canon 400D + 50 mm f/1.4

En liten ängel

Jag tycker den här bilden passar med en ljusare redigering där kontrasterna minskar. Hon blir som en liten ängel lilla Klara. Det var förresten hennes nalle i förra inlägget. Den bilden var det faktiskt Klara själv som knäppte. Med lite hjälp såklart...

Alla behöver någon

Tröst kan ta många skepnader; en kram, en klapp på axeln, en menande blick, ett samtal, en godisbit, en nalle...

Alla har vi stunder då vi behöver tröst...

Nalles ägare kommer snart på bild på bloggen...

Snart sommarlov...

Jag har inte hunnit med mina bilder den senaste tiden. Ni som väntar får hålla ut ytterligare en liten, liten tid. Nästa vecka är det äntligen dags att sätta sig i kyrkbänken, njuta av alla sommarfina elever och tårögd sjunga med i "Den blomstertid nu kommer".  Kramas, kramas, kramas, och sedan är det flera veckors frihet som väntar.

Just nu längtar jag mest efter att fota silhuettbilder under vackra sommarkvällar. Det finns en tv-reklam (minns inte vilken just nu) som är fantastiskt vacker med svarta silhuetter och underbart vacker kvällshimmel.

Förresten hade jag fått för mig i ett kort ögonblick att jag sluppit undan min allergi i år. Såg i helgen att de redan slagit gräs runt om. Men så i förrgår kväll satt jag plötsligt där med en kliande hals. Jag får väl sluta tro på underverk... eller nej, livet blir så mycket mer spännande när man går runt och tror och hoppas. Hoppet sägs ju vara det sista som överger människan, det är nog en inyggd del av vår överlevnadsinstinkt.


Frida Bonnevier fotad med Canon 400D + 50 mm f/1.4

Fler balbilder på Frida

Tänk att i år är det exakt 10 år sedan jag sjöng om studentens lyckliga dag...
Istället för att bli nostalgisk funderar jag lite över hur väl texten till sången står sig dagens samhälle...

Sjungom studentens lyckliga dag, (Jajemän, studenten är väldigt stort INNAN man tar studenten, detta bleknar fort...)
låtom oss fröjdas i ungdomens vår! (denna rad fungerar väl än idag)
Än klappar hjärtat med friska slag, (Jajemän, tack vare skolidrotten rör man ju på sig regelbundet underl skoltiden, skolidrott är klart underskattad gratismotion. Som vuxen får man vara glad för de veckor man promenerar!)
och den ljusnande framtid är vår. (Denna rad borde strykas ur sången under lågkonjunkturer, hur många studenter räknar inte med att vara arbetslösa denna sommar...)
Inga stormar än
i våra sinnen bo, (Stämmer, manodepressivitet och allmäna depressioner bryter många gånger ut lite senare i livet.)
hoppet är vår vän,
och vi dess löften tro,
(ja, 19-åringar har en tendens att var naiva)
när vi knyta förbund i den lund,
där de härliga lagrarna gro!
där de härliga lagrarna gro!
Hurra!
  (Klart att studenten ändå är värd att firas med ett hejdundrande kalas!)

Notera att personerna på bilderna inte har någonting med ovanstående text att göra... ;-)






Fred X-man och Frida Bonnevier 28 maj 2009

Bloggdesign av Linda Lundquist