Det var en gång en prinsessa, hon hade hår lika svart som Snövit och lika långt som Rapunzel, hy som Törnrosa, och ett hjärta lika gott som Askungens. Hon levde i den lilla, lilla staden med de små, små trähusen där hon varje dag hjälpte stadens människor att bli vackra med hjälp av sin förtrollade sax.

En vacker dag kom prinsen ridande med sina ståtliga hästkrafter och frågade prinsessan om hon inte ville följa med och titta på drömslottet långt borta i den lilla staden där halmen frodades året om. Prinsessan tackade ja och det dröjde inte länge förrän de kunde ställa till med ett hejdundrande bröllop.

Sagan blev verklighet, prinsessan fick sin prins. Verklighet blev evighet, en evighet fångad på bild med möjlighet för generationer framöver att beundra. Välkommen att kliva in i sagoboken...

Jag vet att du sover
Känner värmen från din hud
Bara lukten gör mig svag
Men jag vågar inte väcka dig nu

Jag skulle ge dig
Allting du pekar på
Men bara när du inte hör
Vågar jag säga så

Jag kan inte ens gå
Utan din luft i mina lungor
Jag kan inte ens stå
När du inte ser på
Och genomskinlig grå blir jag
Utan dina andetag

Min klocka har stannat
Under dina ögonlock
Fladdrar drömmarna förbi
Inuti är du fjäderlätt och vit

Och utan ett ljud
Mitt hjärta i din hand
Har jag tappat bort mitt språk
Det fastnar i ditt hår

Jag kan inte ens gå
Utan din luft i mina lungor
Jag kan inte ens stå
När du inte ser på
Och färglös som en tår blir jag
Utan dina andetag

Jag kan inte ens gå
Utan din luft i mina lungor
Jag kan inte ens stå
Om du inte ser på
Och genomskinlig grå
Vad vore jag
Utan dina andetag

V a d   v o r e   j a g
U t a n   d i n a   a n d e t a g

Note: Eftersom jag inte har Irenas vackra sång som fick alla ögon att tåras under vigseln, fick det bli versionen med Lisa Nilsson från Konserthuset kvällen innan kungabröllopet...

Bildtorka blir plötsligt bildbomb...

Har varit mer fotograferande än redigerande den senaste tiden. Lägg till lite oväntade händelser och en skolstart och tiden räcker liksom inte till. Sitter här och pillar med lite familjebilder och kan bara inte låta bli att dela med mig. Jag kan inte låta bli att le när jag sitter och stirrar på bilder med en sådan här liten glad krabat.

En massa oplanerade saker och en envis förkylning som fortfarande härjar runt i kroppen har lett till massiva förseningar i bildbehandlandet. Men alldeles nyss tryckte jag på godkäntknappen i fotolaboratoriet. Äntligen är de 150 bröllopsbilderna färdiga. Lite montering och paketering sedan kan jag ta tag i alla små fina pojkar och flickor som ligger och väntar på sin tur.

Men nu ska här firas. Tror jag minsann ska fira på ett oväntat sätt... Slänger in ytterligare en bild på en bedårande liten Gustav.

Canon 5D mk II + 50 mm f/1.4

I nästan två år var jag och Gustavs pappa ett team på jobbet. När jag jobbade med honom fick jag vara med om saker som jag aldrig sett innan. Tillexempel gjorde vi en gång en cykelutflykt på över 2 mil med 22 barn där två av dem (eller var det tre?) lyckades få punktering på olika ställen ganska långt ifrån civilisationen. Först försöker Gustavs pappa cykla med den trasiga cykeln bredvid sig. Det visar sig omöjligt. Då kastar han helt enkelt upp den ganska stora cykeln på ryggen och lyckas cykla sin egen cykel samtidigt som han balanserar den punkterade cyklen på ryggen. Några timmar senare får nästa barn punktering. Eftersom Gustavs pappa var en bit längre fram tar jag mitt ansvar och lånar ut min lånade cykel till barnet och börjar själv småspringa med den pyttelilla punkterade cykeln. Barnet blir glad över att problemet är löst och cyklar glatt ifatt sina kompisar. Själv lämnades jag springades dubbelvikt med cirka en mil kvar av turen...

Vi hade ganska många måndagar tillsammans, dagar då det inte hände någonting (mer än att vi fikade allt som oftast) men så hade vi också de där dagarna ihop som man minns länge, länge. Dessutom fick jag en morgon ett mms med en bild på den lille krabat som skulle förändra kollegans liv för alltid. April 2009 kom nämligen lille Gustav till världen.
Innan Gustavs pappa gick hem på sin  föräldraledighet bestämde vi att jag skulle komma och fotografera sonen. Det skulle bli en superhemlig överraskning åt Gustavs mamma. För att han har fått den bästa mamman man kan tänka sig. På mors dag fick hon därför ett rött paket med vita snören. Vad paketet innehöll? Massa fina bilder såklart!

Måndag betyder arbete för de flesta. Just denna måndag innebär arbete för extra många svenskar, industrisemestern är över. Även om det återstår några stackars futtiga och troligtvis regndrypande dagar av min sommarledighet har jag bestämt mig för att arbeta hela veckan. Jag är rädd att bröllops- och familjebilderna börjar åldras annars. Så nu är det "upp with the tupp" som gäller. (Niotuppen då såklart!)

I eftermiddag är det planeringsmöte inför nästa bröllop som går av stapeln inom ett par veckor, spännande.
Nej, nu vill jag inte spilla mer tid. Djupdykning in i bildmapparna igen. Fotoalbum ligger på mitt skinande vita skrivbord och väntar på att fyllas med bilder - så det är bara att jobba vidare. På fredag ska det vara klart!

Catrin & Pelle 2010-05-29