Canon 5D mk II + 24-70 f/2.8

Som ett vykort, en gnistrande glimmande fantasi. Nu har vintern slagit ner som en kylande bomb. Pang! Kallt men sagolikt vackert.

Förresten så får jag inte äta godis mer. En intern överenskommelse i familjen träder i kraft den 21 december klockan 00:01. Inte förrän den 10 februari får jag äta varken snask eller pizza. (Julafon är ett undantag vad gäller godis då.) Sedan tänkte jag överraska alla med att börja röra på mig igen. Den världsberömda någon har nämligen ersatt min kropp med en helt obestämbar elastisk skinnpåse som jag inte känner igen. Lite motion kanske kan hjälpa mig att hitta tillbaka till mitt forna jag. Risk för identitetskris annars. Ha ha!

Så jullovet kommer att ägnas åt att vila, sova och motionera, och så att prata alldeles för mycket och umgås förstås. Bloggandet tar lite jullov. Det blir som det blir men jag fotar mindre under den här årstiden och har såledels färre bilder att visa. Det blir när det blir, det blir nog bara lite mindre ett tag framöver. Men man vet aldrig. Den som lever får se.

En alldeles nytagen vinterbild...

Canon 5D mk II + 24-70 f/2.8

För några år sedan figurerade några olika låtar med svensk översättning. Jag minns att jag skrattade så att tårarna rann. I kväll hände det igen. Trots att det här ska vara en fotoblogg kan jag bara inte låta bli. Jag tycker att det här är underhållning. Sätt på ljudet och avgör själv... knasigt värre.

Jag premiärfotograferade mitt första bröllop förra helgen. Stort. Spännande. Vackert.
Eftersom jag har haft mer än fullt upp har jag inte haft tid att göra något mer än att lägga in alla hundratals bilder i datorn och sortera dem (bara det tar ett par timmar).
Men så ikväll kunde jag inte hålla mig. Jag började fixa lite med bilderna från förberedelserna hos frisören. Bland bilderna fanns några bilder på den vackra brudbuketten så jag tror det har blivit dags för er bloggföljare att se den första bilden från bröllopet.

Resten av bilderna får ni snällt vänta med ett par veckor för nu följer julfest och julavslutning och glöggkväll och julklappsfunderande. Och nej, jag önskar mig inte något särskilt. Julen handlar trots allt om att umgås och att vara med sina nära och kära. Det är viktigt att inte glömma bort det. "Hellre vara sams och äta misslyckad skinka bland små virvlande dammråttor - än osams men med nystrukna julgardiner, hemkokt knäck och perfekt griljerad skinka." (Känn dig fri att citera mig när som helst på dygnet.) Önskelistor och beställningslistor(!) faller mig inte i smaken. Jag gillar att ge sådant som jag tror att andra kan bli glada av, det är det som är så kul med att köpa julklappar. Att få gå runt och glädjs över tanken att man hittat något som kan bli riktigt bra. Att få är inte viktigt. Bara jag får vara med och klämma på lite paket här och där. Det behöver nödvändigtvis inte alls vara mina egna paket. Själva klämmandet är mycket roligare än öppnandet i sig. Paketklämning är helt klart en underskattad sport.

 

Sambo: Jag köpte en present till dig i Helsingborg.
Jag: Åh, tack.
Romantikfaktorn mycket hög.
Sambo: Fast den var väldigt dyr.
Jag: Jaha, kostade den 200 kronor då eller?
Sambo: Hur kunde du veta det? Satt det en prislapp på?
Jag: Nej, jag känner dig och vet var gränsen går.
Romantikfaktorn svalnar.
Sambo: Jag tänkte att nu när du blir sugen på något så tar du bara en bit. Det räcker. Då blir det inte en massa småätande i skåpen framöver.
Romantikfaktorn ej längre existerande. Fryspunkt.

Så nu sitter jag här och blänger surt på korgen som tydligen ska hindra mig från att botanisera bland övrigt godis här i skåpen. Jag funderar på att putta ut korgen genom fönstret. Det är bara det att det samtidigt känns som onödigt slöseri på godsaker. Nej, jag ska nog minsann snabbt ta och äta upp innehållet, putta korgen över fönsterkanten och sedan är det ordning och reda här igen. Då är det liksom fri tillgång till de ordinarie gömmorna igen...

Vilken lördag! 14 timmars arbete med kameran i högsta hugg resulterade i en ömmande rygg och en översvallande trötthet precis lagom till bröllopsdansen. Men det var roligt och utmanande att fotografera, klart roligast var porträttfotograferingen. Många vackra biler blev det. Några av dem kommer på bloggen framöver, jag har avsatt tid under jullovet för redigering och iordningställande av bilder.

Idag har jag varit oerhört trött efter en mycket tuff vecka. Nu gäller det att snabbt ladda om för imorgon börjar en av årets allra tuffaste veckor. Fullspäckat med aktiviteter från morgon till midnatt. Julfester, möten, arbetsmöte i Hallsberg, 22 elever som däremellan vill ha uppmärksamhet, uppmärksamhet och ännu mer uppmärksamhet.

Till helgen blir det "el grande finale" med en mysig glöggkväll och dagen därpå en hejdundrande 50-årsfest.

Vecka 50 - du är varmt välkommen, jag är snart redo...

Jag tänkte passa på och vara med i tisdagstema med den här bilden. Den är tagen i Central Park under samma ljuvliga höstpromenad som dessa bilder. Jag vet inte om jag någonsin tidigare sett en sådan kraftig och tydlig spegling tidigare. Jag gillar't.

Canon 400D + 24-70 f/2.8