Idag åt vi upp resterna av vårt överblivna julgodis i klassrummet. Ja, inte knäck och kola utan en låda Matadormix. Kvar på botten var bara en massa lakrits. Hur kommer det sig att när jag går runt och bjuder så vill alla ha, även de som under hela terminen sagt att de inte gilla lakrits... I vanliga fall brukar man få truga och tjata i matsalen "smaka på maten, man ska alltid smaka på allt" brukar jag säga. Med en låda lakrits i handen behövde jag inte öppna munnen. I stället lät det såhär: "jag gillar inte lakrits, fast jag kan ju smaka på en". Alla fem lakritshatare sa samma sak, trots att de inte ens satt nära varandra och alltså inte kan ha blivit inspirerade av varandra. Hmmm... är det tjatet som har gått in eller är vi vuxna helt enkelt bara lättlurade?

När alla mumsat i sig sin lakritsbit kommer elevassistenten in i klassrummet en halvtimme senare. Han stannar upp och säger högt: "det luktar lakrits här". Plötsligt sitter alla elever tysta och bara stirrar. Som om de inte vågar erkänna att här har det varit tabberas på julgodislådan. Plötsligt säger en kille i klassen "det måste vara min manliga doft som har spridit sig i klassrummet".  (Till saken hör att de är tio år!)