I början av augusti fick jag träffa en ljuvlig liten tös. I veckan kunde jag äntligen lämna över album och bilder så nu kommer det snart en massa nya bilder.

Ikväll var det tjejkväll på stan här i Ulricehamn. Massor av folk och så himla mysigt. Det var liksom lite-större-stad-känsla vilket mättade min storstadslängtan aningen. Passade återigen på att sticka in huvudet hos bästa kollegan i stans sötaste butik.

Dessutom fick det mig att längta till det här. Ni som inte har testat det ännu så är det en oerhört mysig utflykt en vardagskväll! Tror minsann att det är dags att åka dit å det snaraste...

Godnatt!

Canon 5d mk II + 50 mm f/1.4

hösten!

Se nu till att akta dig för förkylningsvirus utan låt istället höstens klara luft fylla dina lungor. Fyll dem med så mycket syre att du känner energin komma krypande från tårna. (Bäst att passa på innan det blir vinter och bitande kyla som förfryser såväl lungor som tår.)

Senare under veckan kommer det en massa nya bilder! Drivor av bilder på fina små tjejer ligger äntligen klara.

Jag tycker själv att det är tråkigt att jag inte visar bilder så ofta men när jag väl gör det försöker jag lägga in så många bilder som möjligt. Här kommer en bildkavalkad med en tjusig liten Alvin.

Alvin är lillebror till Tilda som ni sett i nyligen publicerade inlägg.

Någon blåser in en måndag i mitt ena öra och sedan susar allt omkring i mitt huvud i ljusets hastighet och på ett ögonblick är ännu en vecka slut utan att jag hunnit ens hälften av alla borden.

Jag försöker fokusera på allt jag faktiskt hinner göra. Framför allt försöker jag berömma mig själv för det jag hinner göra bra - och ibland till och med fantastiskt bra. Åtminstone tränar jag mig på att fokusera på det. Jag peppar mig själv för att kunna bortse från att det alltid kommer att finnas personer som tycker att man borde gjort än det ena och än det andra.

Jag måste erkänna att i huvudet ekar allt det som jag borde hinna, borde bli klar med, borde göra... Just nu borde jag tillexempel gå och lägga mig.

Imorgon blir det förhoppningsvis en liten spännande fototräff efter jobbet. Kul!

Tilda

När vi skulle fota syskonbilder var sockersöta storasyster Tilda inte den som var blyg för kameran. Var gång jag försökte fota lillebror i ett par sekunder tyckte hon att det var jääääättetråkigt att bli fotograferad. Men när kameran riktades mot henne skren hon upp som en liten sol. En väldigt söt sol.

Canon 5D mk II + 50 mm f/1.4

Jag är 30 numera. Konstigt, men så är det. Ibland måste man kliva ur garderoben och visa vem man egentligen är. Nu gör jag det, nu blir det officiellt. Jag tycker att faktiskt att jag är ganska ung varje morgon när jag beger mig till jobbet. Ung och pigg i två timmar ungefär tills mina elever påminner mig om att jag är från stenåldern.

-Va? Fanns det bara två TV-kanaler när du var liten?
-Hade du ingen mobil förrän du var 18?
-Va? Var man tvungen att stå stilla i köket om man skulle ringa en kompis? Kunde ni inte sms:a istället?
-Var ni tvugna att umgås med varandra på fritiden, vaddå hade du inte dina kopisar på msn?

Liknande kommentarer haglar ur deras blivande små tonårsmunnar varje dag. Det är bara att inse att ungdomens glada dagar är förbi. Man får göra så gott man kan för att hänga med, vi räknas ändå som att vi passerat bäst-före-datum.

Vi 30-plussare har förmånen att vi också får berika vårt språk för var dag. Tänkte passa på att uppdatera er:

Slangen bästisar (bästa kompisar) är numera ute. Nu heter det bäzzor.
Om någon säger något som verkar otroligt eller osannolikt svarar man "ofta" på det här sättet:
-Igår cyklade jag 30 mil
-Ofta!

Uttrycket LOL har varit poulärt de senaste åren för att visa att något är roligt. Vill man ironisera kan man numera tydligen lägga till ett "z" - lolz.

Fenomenet att seriefigurer med fängslade vänner ger bort en brödlimpa med en inbakad fil i känner ingen till nuförtiden. Att Simpsons började sända innan morgondagens tonåringar var födda ses som en konspirationsteori, att någon över 30 skulle ha sett ett endaste avsnitt är en ren och skär omöjlighet.
Jag ser gladeligen fram emot att åldras och hoppas få njuta av hur jag uppfattas av dagens tonår när jag passerat nästa milstole i livet (läs 40).

Bröllopsfotograferingar är tidskrävande. Oerhört roliga projekt men omfattande och när man gör det som en fritidssysselsättning tar det låååång tid att få klart en fotografering som omfattar hundratals bilder tagna under flera timmar. Först ska allt sorteras i mappar, i omgång två ska alla "dåliga" bilder sorteras bort (typ där bruden blinkar eller brudgummen vänder bort huvudet) slutligen ska alla bilder långsamt och noggrannt tröskas genom Photoshop där vitbalansen justeras, kontrasten ökas, små skavanker putsas bort... och på den vägen är det. Bortåt 30 timmar senare (fördelade på otaliga kväller och helger) blir slutligen albumet klart och bilderna kan levereras. Det är förresten en konstig känsla, att lämna över något man själv lagt ner mycket arbete på och som ligger en varmt o hjärtat men där man inte har en aning om hur det tas emot och uppskattas.

Samma känsla infinner sig vid alla överlämningar. Senast igår kväll kändes det där lilla pirret när jag stoppade ett litet paket i brevlådan hemma hos Maria och Glenn. Världens finaste familj som jag träffade innan sommaren. Här kommer första bilderna från den fotograferingen.

Nu är det dags att ge sig på sommarens familjefotograferingar framöver innan det är dags för nästa bröllop. Fast allra först är det dags för lite civiliserat fredagsmys hos den här familjen och därefter väntar en välförtjänt sovmorgon. Tjipp!