Äntligen bilder som är alldeles, alldeles nytagna. Förkylningen bidrog till att snoret rann när jag var uppe vid golfbanan och fotade. Men bilder blev det! (Egentligen var jag uppe på golfbanan för att fota en skidpremiär men stavarna gick av för skidåkaren innan jag hann få upp kameran ur väskan!)

Naturens interna kamp om överlevnad pågår ständigt. Vintern slår sitt grepp om marken och försöker bita sig fast. Men så kommer våren och stryker varsamma solstrålar över vinterns ömtåliga hud. När våren tror sig vara ensam härskare i vår natur tar plötsligt sommaren oväntat över. Sommaren visar sig ofta vara opålitlig såväl som att den brister i sin uthållighet. Stafettpinnen lämnas över till hösten som med hjälp av vinden sliter trädens löv av alla träd. Hösten är på många sätt den mest destruktiva årstiden av dem alla. Men inte heller hösten orkar förevigt.

Årstiderna växlar, färgerna skiftar, djur föds och djur dör. Löven gulnar, vissnar och faller av träden för att sedan några månader senare återfödas pånytt. Knopparna spricker och luften fylls av vår (och mindre härlig pollen-man får inte överromatisera!).

Men alla löv lämnar inte grenens säkra boning. Några stackare kämpar sig kvar därute. Ensamma står de emot höststormar, skyfall och hetsiga snöstormar.

Småländskt tappert löv fotat den 8 februari 2009 

Jag har åkt på en dunderförkylning. Snoret rinner likt Niagarafallen, rösten är lika hes som fåglarna på Magaluf som Orup sjöng om, ögonen är dimmiga som om jag befinner mig i Amazonas djungel...

Det är väldigt smidigt att vara sjuk. Jag behöver inte resa någonstans. Jag har liksom fått allt på en gång i en förkylning.

Här får ni bilder helt fria från baciller i alla fall...

Föreställer varken småbebisar eller små söta barn. Där överraskade jag er allt! Inte föreställer det heller en apa eller en krabba. Dagens porträtt föreställer två hästar varav den ena är en liten fölhingst. Det finns nog folk som skulle kunna säga att man inte kan ta porträttbilder på djur. Jorå! Här kommer två porträtt som framhöver hästarnas färger och skönhet på bästa sätt.

Tack för alla era hälsningar. Förkylningen har inte gett vika utan snarare börjat krypa ner i luftrören. Inge vidare! Längtar efter att återigen bli pigg och full av inspiration att ta fler och nya bilder!

Denna härliga bild gör sig definitivt inte bäst i svartvitt. Det här räknar jag inte som en av mina bästa bilder. Men en av mina sötaste. Dessutom har jag varit sjuk i fem dagar så jag behöver lite färg runtomkring mig. Har inte ork till särskilt mycket. Ligger, snörvlar, hostar, pumpar nässpray, nyser, hostar, snyter näsan, åmar mig, sover... Mer än så gör jag inte när jag landat i soffan.

Fettisdagen i all ära, här på bloggen skall den firas med bild på Isak! Garanterat kalorisnål och för er som är kinkiga med mandelmassa garanterar jag att denna bild är fri från mandelmassa, den innehåller inte kardemumma heller för den delen.

Vill ni prompt se en bild på en semla kan ni besöka en av alla de 47 272 bloggar som just idag innehåller mer eller mindre meningslösa semlebilder.

Vågar jag skriva att jag tycker att det är en oerhört trist bildidé att fota en semla just denna dag eller kommer jag få otrevliga kommentarer? Tipsa gärna om det finns någon skicklig fotograf som faktiskt lyckats ta en unik, snygg och intressant semlebild som publicerats någonstans.

Tjolahopp tjolahej!
Här kommer världens bästa Emil! Det här är lagom vackra, geomkloka Emil. Snarare en förtjusande. Han tycker om när man sjunger vargsången och så gillar han mamma Lisas bröd. Tjillevippen vad pigg och glad den här lilla killen är mest hela tiden!

Emil bor i Sörgården, nej förresten - Mellangården, eller kanske mer i ett hus som ligger mellan några andra hus i lilla Täby. Om några år tror jag att Emil kommer vilja tälja trägubbar så det börjar nog bli dags för pappa Håkan att bygga en snickarbod till sin förgrömmade unge! Fast Emil är mer förtjusande är förgrömmade.

Om ni håller er på replängs avstånd ska ni få se några fenomenaliskt fina bilder på Emil som faktiskt döptes i Lönneberga förra året. Vaffö då då? kanske någon undrar... Jo, för hans mamma är också en sådan där härligt envis smålänning, precis som jag. Smålänningar är väl i det stora hela vi två, Astrid Lindgren och så Nils Dacke... Om någon känner sig bortglömd får ni väl skriva en kommentar...

När vi för en månad sedan besökte en helt fantastisk paradisö i Thailand, där sandstranden var som av mannagryn, fick jag en liten sandkrabba att posera. Den var inte helt lätt att få med på bild och jag krälade runt på stranden i bikini en lång stund, mitt bland alla turister. Turisterna skrattade och pekade på mig men jag börjar bli van vid att man ibland väcker uppmärksamhet när man vill fånga ett ögonblick. Jag tycker definitivt att det var värt mödan.

Ligger ihopkrupen soffan med ett glas vatten bredvid mig och har nyliget svalt en värktablett innehållande ibuprofen som en av de huvudsakligen verksamma substanserna. Beviskelsen har svept sig runt mig, smetat in mina händer och fötter med dess klibbiga själsanlag.  Bara dess närvaro tycks uppenbarligen motarbeta kroppens förmåga att återskapa en frisk gestalt. Fotointresserade Veronica har ytterst tillfälligt bytts ut mot en stönande kroppshydda utan intresse, mål eller ambitioner.

I går skulle vi ha åkt till fotomässan i Göteborg. Jag hade egentligen inga direkta förväntningar men såg fram emot att få massa inspiration och nya infallsvinklar. Ibland svänger vägen så fort att man inte hinner reagera förrän man slås av lukten av nyslaget gräs i dikeskanten.

Jag vaknade nämligen upp med något som jag är helt övertygad om att jag kan likna vid känslan av att nyligen ha fått en blyhjärna monterad innanför pannbenet. Världen går givetvis inte under för det, men det är ju rent ut sagt skittrist att ligga sjuk hemma en hel helg istället för att gå på mässa, hälsa på Isak och fota en supersöt liten tjej som i princip var inbokad idag. Mässan får väl bli nästa år och den lilla tjejen ska nog fastna på bild redan nästa helg. Det kommer säkert bli sockersöta bilder, ni ska få se.

Under veckan har jag tillbringat större delen av min vakna tid på min arbetsplats och under de få timmar jag faktiskt varit hemma har jag redigerat gravid-bilder som kommer att synas på bloggen inom kort. Jag vill att föräldrarna ska vara de första som får se bilderna, men håll ut så kommer de här inom kort.

Jag har faktiskt inga nya bilder just nu, vad jag kan komma ihåg, så därför blir det ännu ett collage med resterande bilder. Alltså de bilder som publicerats på bloggen men som inte var med i gårdagens collage.

 

Nu har jag fotobloggat i snart två månader och jag har hunnit med att visa upp rätt många bilder sedan dess. Därför visar jag ett collage med en hel del av de bilder som hittills publicerats för att fira lite. Jag behöver fundera lite på om jag uppfyller målet med bloggen som var att inspireras och utvecklas. Återkommer med utvärdering framöver.

Jag är jätteglad att just DU är här och tittar. Att du vill avvara några värdefulla minuter av ditt liv på just mina bilder. Jag vill tacka dig och alla andra som hittat hit och önskar er välkomna fler gånger. Det är roligt om du lämnar en kommentar så jag vet vem du är. Det måste inte vara en proffsig, konstruktiv kommentar även om det givetvis är kul det också. Jag uppskattar dig för din närvaro och blir glad för alla kommentarer.

Tack för alla vänliga kommentarer jag har fått och för att jag fått förfrågan om fler fotograferingar. Ska bli jätteroligt. Det innebär också att bloggen kommer fortsätta att uppdateras regelbundet under våren. Så gott som varje dag hittar du minst en ny bild här!

Äntligen lördag! Då får man nog känna sig lite trött och sliten. Precis som lille Harry gjorde när vi hade fotat en lång, lång stund i höstas. Han är underbart söt. Du hittar fler gosiga bilder både på Harry och andra sötisar under rubriken barn nere till höger. 

Jag är riktigt nöjd med bilderna från  Monkey Beach så därför kommer två ljuvliga apbilder.

Den första februari tog vårt hushåll gemensamt beslut om att inte äta godis, kakor, snacks, pizza eller annat fikabröd på hela månaden. Lätt som en plätt? Inte direkt! Vi har haft enorma, obeskrivliga sug i omgångar. Senste veckorna har jag funderat på om inte snö är ganska gott, om tapetbitar kan vara smaskigt och jag har börjat missbruka fikon. Dessutom har jag nog ätit minst fyra fantasisemlor på två veckor.

Häromdagen hade sambon enormt sug efter chokladbollar. Han satt och smsade från soffan till mig som satt i köket och berätattade hur sugen han var. Jag tror inte att det räckte att säga det muntligt, ett sms var nog ett sätt att bli kvitt suget.

Själv tycker jag att jag är mer hungrig på kvällarna. Jag är väl van att låta en eller annan chokladbit, saffransskorpa, lakritsbit eller annat smaskens slinka ner framåt kvällen.

Jag har återupptagit min träning också. Lördagens bodypump gjorde mig frisk och fräsch... eller inte. I söndags kväll var jag stel som en pinne, kunde inte röra mig alls. Framåt kvällen blev något så nödvändigt som toalettbesök nästintill omöjliga. Jag fick använda armarna för att ta emot på toaringen och så försiktigt sjunka ner på toaletten under höga frustanden. Kateter vid träningsvärk är något som jag tycker alla gym borde erbjudna otränade kunder!

Samma tre bilder på Hilda fast nu i svartvitt. Hon har de mest underbara ögon denna lilla ädelsten. Dessutom är hennes far även min kollega. Det är synd om Hildas pappa för han har legat sjuk i vad som känns en evighet. Han är inne på tredje veckan med hög feber. Inte kul alls. Så jag hoppas att dessa bilder kanske kan påskynda tillfrisknandet.

Han och Hildas mamma investerade i en finfin kamera härom veckan i hopp om att det skulle hjälpa till. Icke sa nicke, febern ger inte med sig. Kan det ha berott på att det blev en Nikon? Debatten pågår ju ständigt om man ska välja Nikon eller Canon. Hade en Canon varit bättre i det här läget?

Rent fotomässigt tror jag att det handlar om vilken kamera man tycker bäst om i handen. Själva känslan som det ger. Jag gillar Canon, with canon you can, som man brukar säga. Men jag måste erkänna att jag tycker bättre om ljudet av ett Nikon. Det låter mer "på riktigt".

Eftersom jag hade ett jättemysigt samtal med lilla Hildas mamma idag så känner jag att jag vill publicera fler bilder på det bedårande lilla flickebarnet. Här kommer först en triss som jag inte kunde låta bli att slänga på ett helt vanligt filter på. Något jag i princip aldrig brukar ägna mig åt.

Dags för ännu en studiobild. Precis som föregående studiobilder togs denna bild i somras när jag gick en fotokurs i Mullsjö. Kursen var inte mycket att hänga i julgranen om man inte hette Barbro, var 68 år och ville lära sig sin pocketkamera. I den stilen var det. Men jag hade tre kurskamrater som var bra. Den här killen hängde jag med en hel del under veckan.

Jag har lärt mig en hel del sedan dess. Är exempelvis inte så nöjd med redigeringen av hans tonårshy. Ett tips för det ovana ögat; titta på högra kinden så ser ni att det är alldeles fläckigt. Ett typexempel på hur det kan bli när man inte kan hantera klonverktyget. Skulle kunnat redigera om bilden om jag hade sparat originalet istället för den här GIF-bilden. Hmm... hur tänkte jag? Tycker ändå om bilden i sig, bortsett från redigeringsmissarna.

Solen har strålat ikapp med sig själv hela helgen. De varma strålarna togs tacksamt emot av oss, två frusna nordbor på söndagspromenad på Komosse. Komosse är en av Europas finaste kvarvarande våtmarker. Området är 47 kvadratkilometer och är en av Sydsveriges största sammanhängande myrar.

Det kanske kan låta som att jag är en hängiven friluftsmänniska. De som känner mig vet hur det ligger till. För er andra vill jag bara göra klart - jag är ingen friluftsmänniska. Ville bara klargöra det så att inte friluftsfrämjandet erbjuder mig en post i styrelsen.

I bilen kom jag på att man kanske skulle haft med sig sittunderlag när man åker på utflykt. Sedan byttes funderingen snabbt  ut till om det hitter sittunderlag eller sittunderlägg i plural. Språkintresset är det inget fel på!

Det gick bra utan sittdyna. Jag satt på en gräsbeklädd sten och åt min dubbla lingongrova med stekt ägg. Matsäcken förvarades i en plastpåse från bokhandeln som låg i kameraväskan. Ingen fjällrävenryggsäck här inte.

Det har återigen varit en otroligt vacker dag med klarblå himmel utan varken cumulus- eller cirrusmoln. Vi hade äran att få följa med på utflykt med pulkaåkning. Här kommer dagsfärska bilder på Isak från skidbacken där vi åkte pulka.

För egen del fotades det visserligen mer än det åktes pulka. Det var betydligt svårare att fota idag än vanligt eftersom jag började dagen med en timmes bodypump. Armarna darrade när jag lyfte kameran. Men skam den som ger sig - och det som inte dödar, det härdar!

Här kommer en helt vanlig bild på sjön Åsunden som jag möts av i köksfönstret varje morgon. Första bilden är en helt vanlig landskapsbild. På bild numer två testade jag att andas på linsen. Tycker inte det blev någon häftig effekt. Ser mest ut som tjock dimma. Det har vi liksom haft gott om den här vintern.

Här kommer fler bilder från den gamla järnvägen, fotade den 1 februari. Det kändes nästan som om vi hamnat mitt i en istid. Is är vackert på bild.

Jag var hemma hos Malin i veckan och tittade på gamla bilder. Hennes bilder från Island tagna med en liten pocketkamera är helt ofattbart vackra.  Trots att de är helt oredigerade ser de ut som dataanimerade bilder. Det går liksom inte att förstå att det är verkligt.

Med andra ord vill jag gärna återvända till Island igen med min kamera i bagaget.

Jag har lagt ihop tre bilder med tre olika exponeringar. Mitt första försök till en HDR-bild. Blev inspirerad av en blogg som har många fina HDR-bilder. För att titta på den bloggen tryck här. Men innan det kan du få se min alldeles egna och allra första HDR-bild någonsin.

Jag har passat på att njuta av lunchmat på diverse lunchställen under veckan. Det har blivit thaibuffé (inte ens i närheten av att vara lika god som maten var på favoritstället i thailand), raggmunk (smaskens!), strömming och så idag en jättegod fiskgryta och en bit pannbiff.

Idag åt vi på lunch hotellet. Det är första gången jag är där sedan renoveringen. Jag tycker att det är ett oerhört lyft för stället. Nu är man ju inte rädd för att man ska bli sjösjuk längre!

Fotograferingen idag gick bra. Tror det kan bli en hel del fina bilder. Ska premiärkika ikväll.

Ha ha, rubriken blev ju nästan som en dålig ordvits... Det var inte min mening. Batterierna är laddade och minneskortet tömt. Jag tror att dagens bilder kommer att bli hur bra som helst! dessutom har jag lite andra fotoplaner inför kvällen som jag också ser fram emot mycket. Då åker stativet fram och så ska det byggas en ny typ av hemmastudio. Vad skulle jag göra utan alla underbara lov och helger? Då hade det nog ekat i min bildbank!
Bilden nedanför föreställer lilla ljuvliga Lukas som är lillebror till sötaste Lova. (Lilla tjejen i headern, fjärde bilden från vänster.)

Det har varit en bra dag. Vi har bokat ett fototillfälle. Jag har ridit en jättemysig tur. Ätit gott och druckit gott. Jag vet att dagarna går fort och att lovet lider mot sitt slut. Det är sorgligt på sitt sätt. Fast det är ju kul att möta sina 21 underbara gullungar varje dag.
Men jag saknar vår korta semester. Saknar de kravlösa dagarna och de ljumma kvällarna. Därför avslutar jag dagen med en nostalgisk semesterbild.

En förmiddagspromenad med små snöflingor som letar sig in under ögonlocken... en ridtur i snön på de finaste hästarna... en glas vin eller två till kvällen. Det är kul att jobba, men det är underbart att ha lov!

Fler bilder på Isak finns här. När den här bilden togs bilden togs kunde Isak flörta som ingen annan. Han liksom blundade och viftade med ögonlocken varje gång någon sa ordet flörta. Då var han ett år och tre månader.
Idag är han nästan fyra månder äldre och kan mycket mer. Han kan skrika förtvivlat och peka ut genom fönstret om någon säger ordet tomte. (Det är inte snällt att medvetet  utsätta någon för så skräckinjagande ord! Fast lite roligt...)
Han vet också var man ställer skorna och var man ska hänga jackan när man kommer på besök. Jag förstår inte varifrån denne lille gosse kan ha fått sina ordningsgener. För mig är det ett mysterium...
Jag tycker i alla fall det känns som att det snart är dags för fler bilder...

Isak Holmin 29 oktober 2008

Igår kväll var jag en vända på en konsert med Stefan Sundström. Jag var där för att skriva en artikel om konserten. Det var enligt min åsikt en oengagerad Stefan som uppträdde. I alla fall tycker jag att man räknas som högst oengagerad när man tappar bort sig i texten och börjar sjunga fel textrad...

En bild från igår kväll. Man hinner inte jobba, jobba extra och fotoblogga på en gång. Fler bilder kommer i veckan. Lovar! För nu är det sportlov!

Det finns söta små tjejer och så finns det de som är bedårande. Som kollegan "Farbror Joacim" och hans fru "Badpärlans" lilla dotter Hilda. Se själv! Bilderna togs i oktober då hon var tre månader. Idag är hon alltså dubbelt så gammal och minst dubbelt så söt! (Hur det ens är matematiskt möjligt!?)

Har man varit på Monkeybeach så får man ju dela med sig av sina små vänner... Med andra ord blir det ytterligare semesterbilder nu.
Enda sättet att inte få med någon av alla de hysteriskt många turister som befann sig på stranden i samma stund som vi var att ta närbilder. Tur att de var snälla de små krabaterna.

Först köpte jag blommor. Sedan blev jag såklart vansinnigt sugen att fotografera dem. Men eftersom jag var kvar på jobbet alldeles för sent ikväll så var mitt första problem brist på ljus. Men vad gör man inte. Jag rotade fram adventssjärnan, en skrivbordslampa o lite annan belysning. Sedan byggde jag fotostudio inne på toa eftersom jag ansåg det vara bäst belysning där inne.
Några bilder blev det men klockan hann också bli lite väl mycket. Här kommer två som jag valt ut.

Tack alla ni som röstat!
Man ska tänka positivt men ibland måste man vara realist...
Jag får nog köpa en sådan där reflexskärm istället. Det går inte så bra i tävlingen.
Du som vill rösta på min bild gör det här. (Klicka på ordet här för att komma till omröstningen.)
Bilden till vänster är den bild som jag lämnade in som bidrag i temat kärlek.
Heja min bild!

Nu har det varit härligt väder i två dagar. Naturen får både liv och färg av solens strålar. Alla männsikor blir på gott humör, glada och tacksamma, viket inte är så konstigt eftersom hela januari bestod av en enda färg; grå.
Ytterligare två bilder från söndagens fotopromenad kommer här.

I sista stund hann jag få iväg ett tävlingsbidrag till en tävling. Kul!
Jag tävlar om att vinna en reflexskärm hos Gilraen tryck här för att rösta på min bild på gravida Kristin. Temat är kärlek. Jag visar bilden ännu en gång här så ni vet vilken ni ska rösta på! För jag hoppas att ni vill rösta!

Nja, rubriken skapades nog mest för att locka till läsning. Jag åkte i alla fall i en båt för drygt en och en halv vecka sedan. Båten tog oss från Phuket till bland annat Phi Phi. Jag behöver inte skriva så mycket mer än att det var som att komma till paradiset. Se själv.

Livet passerar revy snabbare än man anar ibland. Man är liksom inte medveten om att man själv är med och skapar historia. Var dag blir till en del av ens egen och människor i ens omgivnings historia.

De här bilderna är en del av min historia och dem tog jag när jag jobbade på helg Vimmerby Tidning för evigheters evigheter. Närmare bestämt i maj 2007. Jag vet inte ens vad jag använde för kamera... Det kan ha varit vad som helst. Uppenbarligen visste jag i alla fall var avtryckaren satt.

I dagsläget fotar jag med en enkel Canon 400D och mitt favoritobjektiv 50 mm 1.4 USM sitter på större delen av tiden. Jag har drömmar och planer om att byta kamerahus. I dagsläget handlar mina dagdrömmar om 5D mark II.