Kallt ute, kallt inne och i läkarens sinne...
Idag har vi haft friluftsdag. En härligt klar höstdag som i sin inledningsfas klädde skog och mark med ett tjockt lager frost. I bitande kyla markerade vi ut ansatsring till kulstötningen, mätte upp 60-metersbanan och fixade för fullt. Jag frös så att jag skakade trots både tjock fleece och vindjacka, dubbla byxor samt vantar. När tävlingen väl satte igång en och en halv timme senare kastade solen sina strålar över oss men det hjälpte inte mycket. Så efter fem tappra timmar utomhus har jag nu genomlidit fem huttrande timmar där det känns som att mitt blod är nedkylt till den så milda grad att det konstant går ilningar genom kroppen. Jag tror att en varm dusch är vad som krävs.
Ikväll är det säsongsstart för Dr House. Det betyder lycka! Ibland är lycka så enkelt. Det krävs inte några handböcker, ingen må-bra litteratur, ingen choklad, ingen shopping, inga tokroliga nypratade små barn. Ge mig en tv-soffa och en mager, rynkig men framför allt bitter läkare så är jag lycklig, lycklig, lycklig.
Slutligen - nya, fina bilder på Markus. Exklusivt för dig.
Canon 400D + 24-70 f/2.8
Mer lek
En överexponerad bild och lite lek i photoshop resulterade i en bild som jag ändå gillar...
Tycker den blev rätt bra när jag beskar den.
Canon 400D + 50 mm f/1.4
Lek med texturer
Nu sitter jag och redigerar bilderna på Markus. Bror till Emma och Filippa som synts här på bloggen de senaste veckorna. För att liva upp bildbehandlandet lite har jag försökt greja lite med texturer. Jag redigerar bilderna som vanligt men när jag har sparat dem och är klar leker jag lite. Såhär kan det se ut då.
Canon 400D + 50 mm f/1.4
Godmorgon
Doften av nymalet kaffe letar sig in i mina näsborrar. På bordet ligger nybakat bröd som min bättre hälft var på ett av stadens konditorier och införskaffade innan han åkte iväg på golftävling. En klick ekologiskt smör på mackan och några skivor lagom lagrad ost toppat med fikonmarmelad.
Från stereon strömmar ljuvlig musik och jag sitter uppkrupen i soffan under en nytvättad mjuk filt. Allt är helt perfekt upplagt för en ostörd förmiddag då jag kan gå upp i mina bilder helt. Mitt mål är att bli färdig med den tredje och sista i syskonskaran Strömbom.
Idag blir en lugn hemmadag som uppladdning inför morgondagen. Då ska vi armbåga oss fram bland alla boktokiga på Bokmässan i Göteborg. Det blir enbart en nöjesresa. Just nu är jag inte inne i en läsperiod. Det blir trisslott på onsdag. Jag är nämligen med i en bokklubb tillsammans med sju andra tjejer, och har man inte läst boken kan man köpa sig fri med en trisslott. Skammen kommer man aldrig ifrån. Så det är med sänkt blick jag möter mina vänner inom ett par dagar. Men sådant är livet, man får prioritera vad man väljer att lägga livets 24 timmar på. Och först och främst ska man må bra utifrån de val man gör, så därför blir det en trisslott.
Höststorm
En tröst i den annalkande höstmörkret är att nu är det äntligen dags för fredagsmys igen. Hej helgen, välkommen hit!


Dokumentärt
Har även postat bilden i en tematävling under ämnet dokumentärt hos Linus och Maria på bloggen Fotourval. Kanske något för dig också?
Canon 400D + lånat 70-200 f/4
Livets allvar
Mina tankar går för stunden till denna person och till alla andra runt om som just nu tvingas lida på grund av att andra människor inte kan ta hänsyn. För att andra människor glömmer bort att vi alla är medmännsikor och förväntas bli behandlade därefter. Människor gör varandra illa hela tiden. I stort och i smått, tyvärr ser vår värld sådan ut. Det är inte försvarbart att göra någon illa vars namn man aldrig uttalat eller vars hud man aldrig känt mot sin egen. Men jag förstå att det finns stunder då mänskligheten, förnuftet och medkänslan för andra försvinner och man handlar för att överleva eller kanske rentav utifrån någon slags hjärntvättning. Jag kan förstå det men vägra att acceptera det som en rättfärdigad handling.
Men för mig är det oförklarligt att man kan göra illa en nära vän, eller en livskamrat, en person man umgåtts med dagligen. Någon man beundrat och delat sina sorger med. Plötsligt är man beredd att behandla denna person värre än sin värsta fiende. Det är för mig oförklarligt och till och med oförlåtligt. Tänker på er alla som någon gång drabbats...
Filippas finalbilder
Äntligen blev jag klar med den andra av de tre syskonen Strömbom. Här kommer de sista bilderna på fina Filippa. Kommentarer uppskattas...
Canon 400D + 50 mm f/1.4
Finns det en pappa finns det en mamma... eller?
Det visade sig att han har en bok med bild på två papegojor och för ett par månaders sedan så pekade han på bilderna och sade just papegoja till den ene och mammagoja till den andra. Varför inte? Det är ju helt logiskt... (och lite roligt!)
____________________________________________
Jag ser att bilderna får dålig kvalité här på bloggen. Jag ber om ursäkt för det men det är ingenting jag kan påverka. Jag gör allt vad som står i min makt för att de ska visas så bra som möjligt genom att spara dem för webben.
Personlig utveckling
Jag: Men alltså de borde faktiskt...
Anonym: Borde? Det kan väl inte du bestämma, det är väl upp till dem hur de vill göra.
Jag: Men alltså jag menar att de snart kanske kommer att...
Anonym: Men du sa faktiskt inte så, du sa borde.
Jag: Måste du märka ord?
Anonym: Men det brukar du göra.
Jag: Okej, så då tycker du att det är ett smart drag av dig att kopiera mina sämsta personliga egenskaper och utveckla dem vidare?
Anonym: Ehhh...
Sweet sunday
Idag har jag fotat syskonbilder. Inga små barn utan vuxna barn. Det finns helt klart fördelar med att fota vuxna men de där spontana skratten försvinner väldigt hastigt när jag tar upp kameran. Det är nog den största skillnaden mellan små och stora barn.
Har redigerat lite fler bilder på fina Filippa Strömbom. Finns många fina så det tar lite längre tid än vad jag hade tänkt. Men innan veckan är slut ska jag vara färdig. Ibland får man bestämma sig.
Sitter och lyssnar på ett nyhetsinslag om kyrkovalet. Om en timme stänger vallokalerna, ska bli spännande att se och höra vad det blir för utfall.
Nu är det dags att röra ihop en pannkakssmet, tjohej!
Magic moments
Canon 400D + 50 mm f/1.4
Vad är det för fel på lagom?
Men så har vi då de där tillfällen då jag biter mig själv i svansen. Som idag. Det är tydligen så att det samlas en del damm runt mattornas ytterkanter, på fönsterbrädor, dörrkarmar och bakom soffan. Idag var tydligen den berömda dagen D då allt damm skulle förflyttas ner i avloppet med hjälp av skurtrasor och diverse rengöringsmedel. Varför kan inte jag göra det lite lagom? Sopa in grus under mattan och veva ett par varv med toaborsten i toan? Vips så är man klar på en timme. Men inte då...
Nej, idag har jag till exempel maniskt torkat rent varenda en sak i badrumsskåpet. Ungefär fem av prylarna var mina (som med det mesta i bostaden), de andra 250 torkade jag under mycket pustande och stönande. Torka förresten, först skulle varje parfymflaska spolas i hett vatten för att det v e r k l i g e n skulle bli rent. Badrumsskåpet skulle putsas, varenda en hylla. Fönsterputsmedel och tidningspapper, gnugga, gnugga... Ni förstår nog nu att bara städningen av badrummet tog säkert två timmar.
Fem timmar senare sitter jag nu här med vita, svullna, skrynkliga händer och är trött på att städa. Jag har inte ens hunnit till kylskåpet som är i stort behov av en lika grundlig omgång som badrumsskåpet. Suck...
Jag är sur som en citron just nu - dels för att jag verkligen inte är på humör för att städa dels för att jag verkligen borde ha suttit och redigerat bilder. Jag tror jag har 600 bilder att gå igenom och redigera. Känns som att min tid inte använts till rätt saker. Det finns tydligen människor som tycker det är kul att flyga runt med dammtrasan. Då är de välkomna hit.
Det här inlägget var inte så kul att läsa men jag var tvungen att förflytta min ilska fån min kropp ut i cyberrymden. Håll tillgodo!
Filippa
Här kommer bilder på Emmas otroligt söta lillasyster - Filippa. Se och njut...
Jag har just nu ett par hundra bilder liggandes som väntar på sortering och redigering. Och jag misstänker att det finns familjer som väntar på bilder. Det kommer, det kommer, det tar bara lite tid...
Nästa fotouppdrag blir redan på söndag förmiddag så här gäller det att inte somna till. Det börjar snarare bli dags att öka takten. Kanske får avveckla farmandet på facebook. Jag som har blivit storbonde på två veckor. Hade tänkt ge spelet exakt en månad men jag tror det tar upp för mycket tid av mitt dyrbara liv.
Vem smälter inte av en överraskning?
Ja, nu visade sig verkligheten vara aningen kargare är mina fantasier. När jag väl kom hem låg där på köksbordet en tämligen tjock bok inbunden i svart konstläder. Det stod endast tre bokstäver på framsidan av boken, tre glänsande silverbokstäver - a - h - a.
Jag lyfte på boken för att se om mina flygbiljetter till Rom möjligen låg under. Men inte, däremot låg något slags köpekontrakt bredvid boken. Jag insåg rätt snart att aha-boken var en årskrönika. Meh inte en komplett sådan utan köpekontraktet berättade att hushållet numera var prenumeranter på denna årskrönika. Prislappen visade sig dessutom vara betydligt högre än vad två biljetter till Rom skulle ha kostat.
Mina mungipor flyttade sig från de himmelska höjder de tidigare strävat mot. Jag fann endast fyra ord i detta makabra ögonblick. Jag uttalade högt och myndigt den klassiska frågan "Vad är det här?" och sedan insåg jag att eftersom jag var ensam hemma så förväntades jag nog svara på smset istället. Jag kunde inte åstadkomma något mer än att återupprepa "Vad är det här?".
De nästföljande dagarna blev aningen märkliga där vi båda insåg att vi inte förstod varandra överhuvudtaget i just denna situation. Jag menar, vem skulle inte tro att ett sms som antyder om en överraskning betyder en resa till Rom - eller åtminstone en helg i Prag? Går inte alla tjejer/kvinnor/damer - ja egentligen alla människor, runt och väntar på den där magiska gåvan som förvandlar vardagen till ett enda romantiskt skimmer?
Alltså ni får inte missuppfatta mig för nu är det ju faktiskt redan så att min vardag är rosaskimrande med små fluffiga moln som svävar omkring överallt. Jo serru, visst är det så. Det är nämligen så att de små fluffiga molnen ibland ockuperar min hjärna och då orsakar allmän minnesslöhet. Så nu vet ni, alla de dagar då jag glömmer bort i stort sett det mesta. Det är de dagar som är extra romantiska. Med tanke på hur glömsk jag är så kan man nog inte ha en mer romatisk vardag än jag har. Förutom de dagar som innehåller en överraskning då förstås...
Siffran fyra
Fyrorna representerar den fysiska världen, de fyra elementen (luft, eld, vatten och jord), de fyra psykologiska typerna (förnimmelse, känsla, tanke och intuition), soliditet, manifestation, stabilitet, trygghet, ordning och helhet, samling, skydd, gränser, harmoni, principer, struktur, överensstämmelser och grundform, men också makt, tröghet, isolering, inskränkthet, förtryck och att man inte ser omgivningen. Öhhhh..?
Alltså, jag tänkte väl egentligen bara visa er fyra vackra bilder på fina Emma. Det är inte alltid så lätt att komma på fyndiga rubriker, än mindre att fylla bloggen med vettiga ord. Det är helt enkelt bättre att ni ägnar mer tid åt bilderna...
Ååååååååååååå
Tackkort
Idag har vi varit i Göteborg hela dagen. Det har varit supermysigt, en riktig energikick för själen. Tror dock inte att min bättre hälft är lika road efter att ha gått in och ut i butik, efter butik. He he he...
Inte en enda bild har jag hunnit göra den här veckan. Men jag har hunnit med föräldramöte, kvällsföreläsning och examniation i en datakurs. Ska försöka redigera lite bilder imorgon eftermiddag. Under förmiddagen ska äntligen kameran få jobba igen. Hoppas på underverk, och sannerligen är det fem bildsköna och sprudlande personligheter jag ska möta. Jag ser fram emot att få sitta med datorn i knäet och gå igenom bilderna imorgon kväll. Men jag håller strikt på min arbetskö. Lugn Carina, bilderna kommer...
Canon 400D + 50 mm f/1.4
Dopklänning
Canon 400D + 50 mm f/1.4
Vidars dop 12 juli 2009
Canon 400D + 50 mm f/1.4
Generationer
Vidars dop 12 juli 2009
400D+ 50mm f/1.4
Dagens lärdomar
Hört på jobbet (barn är roliga!):
O: Vad kom först, hönan eller ägget?
V: Den där har jag hört förut, den går inte att lösa. Den är omöjlig.
O: Adam och Eva såklart
~ ~ ~
"Vet du, igår kväll spelade jag spel med min lillasyster. Då sa hon "alltså jag är inte så smart som jag ser ut!"
Alla goda ting är tre
Bilder fotade med 400D + 50 mm f/1.4 samt 24-70 f/2.8
Du och jag...
400D + 50 mm f/1.4
Ett godmorgon med en liten knorr
Jag undrar hur mycket pengar företagen som tillverkar vaccin kommer att tjäna framöver och hur rapporteringen om influensan sett ut om det inte varit under sommartorkan som man bestämde sig för att börja slå upp löpsedlar om denna hotfulla pandemi. Jag undrar vad vi hade fått läsa om inte läkemedelsbranschen haft så stort inflytande på varken sjukvården eller media. Vi får väl se hur vi klarar oss igenom denna farofyllda höst. Jag kan inte låta bli att minnas och dra paralleller mellan exempelvis hur millenieskiftet framställdes i media i slutet av 90-talet. Åtskilliga var de som var säkra på att jordens undergång var nära.
På tal om sjukvård. På rekommendation av duktiga Jessica såg vi på Michael Moores film Sicko förra veckan. Helt klart mer än sevärd. Upprörande och omtumlande. Se den! Finns att låna på biblioteket till exempel.
400D + 50 mm f/1.4
Vad har du gjort idag?
Varför ringer det inte när jag kan svara?
Jag minns förra gången det var såhär. Då ringde ett Stockholmsnummer åtskilliga gånger men när det äntligen ringde när jag satt med mobilen i handen blev jag grymt besviken. Det var en telefonförsäljare som undrade om jag ville gå med i en klubb för scrapbooking. Här hade en omfattande spänning byggts upp under så lång tid, lite av en julaftonskänsla infann sig när jag satt där med den ringande mobilen. Och så var det en försäljare...
Man brukar säga att man ska lära sig av sina misstag men jag får erkänna att efter tre missade samtal från samma nummer under en och samma vecka så har den komit tillbaka. Julaftonskänslan alltså. Nu hoppas jag att jag får en chans att svara så att mysteriet blir löst.
Det tar tid att leva
Det tar tid att leva. Fotandet och bildandet kommer inte riktigt i första hand nu. Det ska promeneras, fikas på nybakad äppelpaj, plockas björnbär, fikas på fudgekaka...
Fast det är inte riktigt hela sanningen. För det första ska man jobba, sedan jobba, jobba och jobba. Ni vet, gå på möten, gå på andra möten och så till sist - ytterligare några möten. Nu låter jag kanske kinkig men jag måste säga att jag är inne i ett oerhört flow just nu. Jag har skitkul på jobbet, vare sig jag sitter ensam på en mossbeklädd sten och väntar på tipspromenadsbarn, förklarar att nollor har stor betydelse mitt i en divisionsuträkning eller sitter på styrelseutbildning på hotellet eller i möte på barn- och utbildningskontoret. Jag har sådan tur för allt jag går på och allt jag gör är just nu bara kul, kul, kul!
I helgen fotade jag ett gäng jättefina naturbilder. Fångade mina första upplevelser av hösten. Här i Västergötland är höstens intågande hittills inte alls lika synligt som det var i djupaste Småland. Jag fotade lite ljung, gula ormbungar, en svamp och vackra björklöv i motljus. Kände att jag verkligen gillade mitt nya 24-70 f/2.8 Sedan strulade det när jag skulle maila bilderna till mig själv och nu verkar de har försvunnit. Så istället för vackra höstbilder blir det ännu en bild på gullungen Molly. Jag måste ta mig i kragen och redigera färdigt för jag har fler bilder på kö. Fina syskonbilder som väntar. Dessutom fick jag två förfrågningar om nya bilder igår. Superkul! Men det förutsätter ju att jag blir klar med påbörjade projekt. Varje plåtning tar ju ett tag att genomföra och ett ännu längre tag att sedan få klart. Välja bilder, behandla bilderna, konvertera till svartvitt. Måååånga timmar blir det...
Torsdag kväll och lördag morgon samt förmiddag är i alla fall vikta till redigering. Förutom att det ska kallbadas, pysslas med hästar, fikas och sån't. Det tar tid att leva...
400D + 50 mm f/1.4