Vårtrötthet kanske några skulle säga. För hög arbetsbelastning hävdär andra. Själv vet jag inte varför, men minnet sviktar, orken har lämnat kroppen och intresse för omgivningen har sjunkit. Men är det då så fel att tycka det är skönt att frivilligt isolera sig inomhus? Läsa, vila, läsa lite till, fortfarande vila. Jag tror att man blir mer eller mindre knäpp i huvudet om man inte tillåter kropp och själ hinna ikapp varandra med jämna mellanrum!

I eftermiddag tänkte jag göra ett avbrott i uppladdningen av de personliga batterierna och åka till Coop bygg. Inhandla några krukor, borsta bort vintersmuts från balkongen, plantera om de numer ganska stora plantorna och helt enkelt lite göra vårfint.

Jag har förresten läst en hel del personliga berättelser på nätet idag. Berättelser som handlar om hur människor hanterar livskriser och sorg. Dte är fascinerande hur många olika sätt det finns att brottas med livets svårigheter. Det finns inget rätt eller fel brukar man säga. Men det finns det. Ibland blir livet så svårt att man låter tankarna vandra åt fel håll. Att man inte orkar på egen hand. Då är det fel att inte få den hjälp men behöver. Eller är det fel att inte låta människor välja sin egen livsväg? Jag gillar att fundera och diskutera livsfilosofiska frågor. De som inte känner mig kanske missuppfattar mig. Jag mår inte dåligt, tvärtom. Jag har det oförskämt bra! Men för en tid sedan läste jag Malin Sävstams bok "När livet stannar". Den fick mig att återigen fundera mer på den här typen av frågor. Boken rekommenderas om man fascineras av människors sätt att hantera svåra situationer. Jag rekommenderar inte boken för de som har svårt att prata om, eller tänka på att livet kan överraska en när man minst anar det.

Anledningen till att jag skapade detta inlägg var att jag skulle publicera lite fler bilder på Vendela. Känns inte rätt att lägga dem i detta inlägg. Skapar ett nytt inlägg för dessa bilder.