Oj vad det blåser! Nu ska jag avslöja några riktigt smaskiga detaljer om mig själv. Jag tycker inte om vind. Jag fullkomligen avskyr när håret blåser omkring. Jag promenerar helst inte utomhus om det blåser. Möjligen om jag får ett hårband så att jag kan ha håret uppsatt. Det kan låta fånigt men jag har alltid haft problem med vind. Jag kan till och med bli på dåligt humör om jag måste vara ute när det blåser.

För att inte tala om hur mina små öron reagerar på vind. Det räcker att det är lite småblåsigt ute så värker mina öron något obeskrivligt när jag kommer in i värmen igen. Visst, det tar bara en kvart innan det är över men ändå... Jag gillar inte blåst. Det finns väl en anledning att uttrycket "att hamna i blåsväder" alltid används i negativa sammanhang.

De tyngsta argumenten mot vind och blåst är väl kanske ändå vilka otrevligheter vindens makter kan ställa till med. Träd som rycks upp ur marken och landar på hustak och hustak som blåser iväg, vem tycker det är ett förhöjande inslag i en gråtrist vardag mer än kvällscheferna på våra kvällstidningar?

Jag tycker vindstyrkornas omfattning kunde variera mellan vindstilla och bris, det hade räckt för mig. En vindpust är också helt okej.

Nu blåser jag in dagens bild på lilla Kajsa: