En graviditet med 20 veckors illamående och kräkingar av alltifrån tandborstning till att öppna kylskåpet (ibland var det kväljande bara  att andas), en tragisk och sorglig separation, att tvingas förlika sig med att allt det man trott på plötsligt inte längre fanns, framför allt den stora, tunga sorgen över förlusten av en nära och betydelsefull vän som separationen också innebar, obeskrivligt smärtsamma gallstensanfall med akutbesök på förlosningen och morfinsprutor i benet som följd, en bebis som skuttade ut två veckor tidigare än tänkt och dessutom vände upp och ner på tillvaron, förändrade livet, lade ett skimrande glitter av en ny sorts kärlek ovanpå allt...

Anledningarna till att bilderna liksom inte riktigt blev klara när det var tänkt har varit ganska många. Av samma anledningar har det också ekat tomt här på bloggen. Det har inte funnits kraft nog. Förhoppningsvis blir det ändring på det nu framöver.

Nu är det mesta historia. Jag är så lycklig och stolt över att äntligen få visa upp denna vackra familj. Samtidigt är jag tacksam över att jag fick vara med och dela denna dag med brudparet och framför allt är jag tacksam över den tålmodighet och det överseende de haft med förseningen.