Bröllopsfotograferingar är tidskrävande. Oerhört roliga projekt men omfattande och när man gör det som en fritidssysselsättning tar det låååång tid att få klart en fotografering som omfattar hundratals bilder tagna under flera timmar. Först ska allt sorteras i mappar, i omgång två ska alla "dåliga" bilder sorteras bort (typ där bruden blinkar eller brudgummen vänder bort huvudet) slutligen ska alla bilder långsamt och noggrannt tröskas genom Photoshop där vitbalansen justeras, kontrasten ökas, små skavanker putsas bort... och på den vägen är det. Bortåt 30 timmar senare (fördelade på otaliga kväller och helger) blir slutligen albumet klart och bilderna kan levereras. Det är förresten en konstig känsla, att lämna över något man själv lagt ner mycket arbete på och som ligger en varmt o hjärtat men där man inte har en aning om hur det tas emot och uppskattas.

Samma känsla infinner sig vid alla överlämningar. Senast igår kväll kändes det där lilla pirret när jag stoppade ett litet paket i brevlådan hemma hos Maria och Glenn. Världens finaste familj som jag träffade innan sommaren. Här kommer första bilderna från den fotograferingen.

Nu är det dags att ge sig på sommarens familjefotograferingar framöver innan det är dags för nästa bröllop. Fast allra först är det dags för lite civiliserat fredagsmys hos den här familjen och därefter väntar en välförtjänt sovmorgon. Tjipp!