Jag läste om två av årets Nobelpristagare imorse. Upptäckten av grafen var i mina ögon ganska förvånande eller snarare häpnadsväckande. Två män sitter och tejpar på en bit blyerts och upptäcker att kol följer med på tejpbiten och att det är såväl börjbart som hållbart och vips så har de kommit på hela grafenfenomenet. Sex år senare får de Nobelpriset... (Vill du ha den sanna storyn får du läsa något trovärdigare, min historia är en förenkling och sannolikt en förvanskning av sanningen).

Rätt ofta är det faktiskt så även i min lilla, lilla värld. Små, små saker händer och sätter större saker i rullning och sedan vips så händer något oförutsäbart. Något stort, något litet, något som sätter spår, något som förändrar. Det är väl som fjärliseffekten inom kaosteorin helt enkelt. En fjärils vingslag på rätt ställe i rätt sekund kan få oanade effekter.

Alla kan vi förresten dra vårt strå till stacken och påverka varandras vardagar genom något så enkelt som att alltid kosta på oss ett leende mot varandra. Genom att avvara ett par sekunder av ditt liv så blåser du fjärilen i en annan riktning. Den som är riktigt vågad kan alltid avvara ett par ord, en omtanke.
Kanske är inte din uppgift det formella, din arbetsuppgift eller ditt uppdrag? Din riktiga uppgift här i livet kanske är att se dem som finns omkring dig, medmänniskor, vänner, kollegor. Ett litet ord eller ett leende på rätt ställe kan förändra inte bara en människas liv utan hela vår tillvaro.

Idag har jag helt opretantiöst spånat idéer med en kollega som ganska nyligen startat eget. Vem vet, kanske är det en sådandär liten sak som sätter större saker i rullning... eller så blir det inte ens av. Ovisshetens mystik lägger sig som en dimma runt min skepnad. Dags att krypa till kojs, klockan närmar sig midnatt, sängen lockar med sitt puffiga omvälande duntäcke.