Innan jul var jag tvungen att överlägga med ett antal kollegor huruvida min julklappsidé till sambon var bra eller inte. Merparten av kollegorna tyckte att det var en bra julklapp att köpa ett pufffigt, fluffigt duntäcke och sambons syster hakade på och köpte lyxig kudde. Sedan dess har jag närapå varit lite avundsjuk och igår kväll var jag jättetrött men skulle bara provligga täcket och kudden en stund. Det slutade med att jag vaknar upp sju timmar senare av att väckarklockan ringer.

När jag kommer hem beklagar sig sambon över hur dåligt han har sovit. Möjligen kan han ha sovit sammanlagt två timmar under hela natten. Djupa ringar under ögonen intygar att historien kanske består av ett uns sanning. Han ondgör sig dessutom över att min kudde är extremt obekväm.

Jag: Kan vi inte åka och köpa mysigt täcke och kudde till mig också.
Sambo: Nej men det är väl onödigt.
Jag: Men det är det väl inte alls.
Sambo: Jo, vi har ju sagt att vi inte ska slösa pengar.

Så om ni undrar över varför jag beklagar mig över nackspärr och dålig sömn så vet ni. När jag går runt som en zoombie och inte får någonting gjort, vänligen visa medlidande.