Tiden bara går, ingenting förändras, eller så förändras allt utan att man märker det. Som att lilla bebis-Vera helt plötsligt bara är stor och väldigt lik storebror. Varför ser man det bara helt plötsligt?

Saker som inte förändras är att man varje söndag kväll får lite jobångest eftersom det då är nästan en vecka kvar till nästa helg. Arbete innebär mindre fritid och således också mindre tid för fotande och bildredigering. Suck. Fast jag suckar inte så mycket som det låter, det är mer en ljudlös suck. Å andra sidan innebär en ny vecka att vi kommer en vecka närmare vår semester. Längtar. Kameran åker givetvis med även denna gång.

Denna vecka ska jag försöka redigera bilderna på lilla Bianca, jag lovar Magda! Bröllopsredigeringen verkar ha tagit musten ur mig.

Jag kan inte komma på något roligt att skriva alls. Veckans höjdpunkt måste varit att kollegans femårige son uttalat att han tycker att jag är vacker. Annars händer ju ingenting kul alls; kaos på Haiti, Sabb lägger förmodligen ner och det verkar bli fler framtida nedskärningar i kommunal verksamhet som tillexempel skola. Så därför slutar jag att skriva nu. Medan humöret är på topp liksom...

Jo, förresten! En rolig sak... det trillade in en förfrågan om bröllopsfotografering härom dagen. Även om det inte blir någonting av det blir jag oerhört smickrad över förfrågan. Tack. Nu väntar jag bara på ett litet inbjudningskort så att jag kan få vara bröllopsgäst under året också! Bloggen har hittills varit väldigt effektiv när det gäller den här typen av önskemål. Vem hinner först?