I nästan två år var jag och Gustavs pappa ett team på jobbet. När jag jobbade med honom fick jag vara med om saker som jag aldrig sett innan. Tillexempel gjorde vi en gång en cykelutflykt på över 2 mil med 22 barn där två av dem (eller var det tre?) lyckades få punktering på olika ställen ganska långt ifrån civilisationen. Först försöker Gustavs pappa cykla med den trasiga cykeln bredvid sig. Det visar sig omöjligt. Då kastar han helt enkelt upp den ganska stora cykeln på ryggen och lyckas cykla sin egen cykel samtidigt som han balanserar den punkterade cyklen på ryggen. Några timmar senare får nästa barn punktering. Eftersom Gustavs pappa var en bit längre fram tar jag mitt ansvar och lånar ut min lånade cykel till barnet och börjar själv småspringa med den pyttelilla punkterade cykeln. Barnet blir glad över att problemet är löst och cyklar glatt ifatt sina kompisar. Själv lämnades jag springades dubbelvikt med cirka en mil kvar av turen...

Vi hade ganska många måndagar tillsammans, dagar då det inte hände någonting (mer än att vi fikade allt som oftast) men så hade vi också de där dagarna ihop som man minns länge, länge. Dessutom fick jag en morgon ett mms med en bild på den lille krabat som skulle förändra kollegans liv för alltid. April 2009 kom nämligen lille Gustav till världen.
Innan Gustavs pappa gick hem på sin  föräldraledighet bestämde vi att jag skulle komma och fotografera sonen. Det skulle bli en superhemlig överraskning åt Gustavs mamma. För att han har fått den bästa mamman man kan tänka sig. På mors dag fick hon därför ett rött paket med vita snören. Vad paketet innehöll? Massa fina bilder såklart!