För ett par månader sedan fick jag ett sms av sambon där det stod "Jag har köpt något till oss, ligger på köksbordet. Puss". Det tog inte många millisekunder innan min hjärna hade målat upp flertalet scenarion. I en av dessa fantasier kom jag hem och hittade två biljetter till Rom på köksbordet, studsade av lycka samtidigt som jag fick se en väg av utströdda rosenblad som ledde till nästa överraskning...

Ja, nu visade sig verkligheten vara aningen kargare är mina fantasier. När jag väl kom hem låg där på köksbordet en tämligen tjock bok inbunden i svart konstläder. Det stod endast tre bokstäver på framsidan av boken, tre glänsande silverbokstäver - a - h - a.

Jag lyfte på boken för att se om mina flygbiljetter till Rom möjligen låg under. Men inte, däremot låg något slags köpekontrakt bredvid boken. Jag insåg rätt snart att aha-boken var en årskrönika. Meh inte en komplett sådan utan köpekontraktet berättade att hushållet numera var prenumeranter på denna årskrönika. Prislappen visade sig dessutom vara betydligt högre än vad två biljetter till Rom skulle ha kostat.

Mina mungipor flyttade sig från de himmelska höjder de tidigare strävat mot. Jag fann endast fyra ord i detta makabra ögonblick. Jag uttalade högt och myndigt den klassiska frågan "Vad är det här?" och sedan insåg jag att eftersom jag var ensam hemma så förväntades jag nog svara på smset istället. Jag kunde inte åstadkomma något mer än att återupprepa "Vad är det här?".

De nästföljande dagarna blev aningen märkliga där vi båda insåg att vi inte förstod varandra överhuvudtaget i just denna situation. Jag menar, vem skulle inte tro att ett sms som antyder om en överraskning betyder en resa till Rom - eller åtminstone en helg i Prag? Går inte alla tjejer/kvinnor/damer - ja egentligen alla människor, runt och väntar på den där magiska gåvan som förvandlar vardagen till ett enda romantiskt skimmer?

Alltså ni får inte missuppfatta mig för nu är det ju faktiskt redan så att min vardag är rosaskimrande med små fluffiga moln som svävar omkring överallt. Jo serru, visst är det så. Det är nämligen så att de små fluffiga molnen ibland ockuperar min hjärna och då orsakar allmän minnesslöhet. Så nu vet ni, alla de dagar då jag glömmer bort i stort sett det mesta. Det är de dagar som är extra romantiska. Med tanke på hur glömsk jag är så kan man nog inte ha en mer romatisk vardag än jag har. Förutom de dagar som innehåller en överraskning då förstås...