Jag: I natt vaknade jag av jag hostade så mycket att jag fick sätta mig upp. Två gånger!
Sambo: Jaha. Det hörde inte jag.
Jag: Tänk om det hade varit för något år sedan, då hade du ju vaknat bara av att jag hade andats lite högre än vanligt.
Sambo: Ja men du vet, det är ju som när man prenumererar på en tidning. Man vänjer sig liksom vid dunsen i hallen tidigt på morgonen.

Så nu vet ni. Jag är som den där dunsen. Känns skönt att man slipper bli liknad vid något vackert och gracisöst. Då hade förväntningarna varit så höga. Nu är jag som en duns.

Duns och godnatt.