Egentligen är ju det här en fotoblogg men jag kan bara inte låta bli.

Igår var vi besök hos goda vänner som precis fått tillökning i familjen. Förlossningen genomfördes med en snitt tvärs över buken vilket givetvis resulterade i svåra smärtor de nästföljande dygnen. De som fått barn vet dessutom vilka åkommor en graviditet medför; illamående, foglossningar... de som har otur tvingas leva med nio månaders plågor helt enkelt. Just den här graviditeten bjöd på lite av varje även om det var i doser som faktiskt gick att uthärda med hjälp av  en del piller.

Så sitter vi då där på uteplatsen och njuter av livet och i bakgrunden mullrar åskan sådär lagom trivsamt. Den nyblivne fadern kommer ut och börjar förklara att han inte kan plocka ur diskmaskinen för att han har ett trasigt nagelband. Därefter får vi höra hela historien om hur skadan uppstod och smärtornas omfattning.

Mitt emot sitter hans sambo, alltså kvinnan som för en dryg vecka sedan fått en kniv rakt genom magen och som sedan sytts ihop med nål och tråd under största omsorg. Och hon lyssnar. Intresserat och omsorgsfullt och visar dessutom hänsyn och medlidande under största allvar. Själv sitter jag och vet inte vart jag ska ta vägen. Vi har inte fått höra en enda förlossningshistoria, inte en enda skräckupplevelse utan bara några få uttalanden om att det känns konstigt att inte ha känsel i magen längre.

Det är inte konstigt att det fanns en tv-reklam för några år sedan som handlade om hur det är när män är förkylda... Kvinnor blir ofta beskyllda för att vara svaga, klena, ältande och så vidare men hallå, vad är smärta egentligen? Jag vet inte längre...