Naturens interna kamp om överlevnad pågår ständigt. Vintern slår sitt grepp om marken och försöker bita sig fast. Men så kommer våren och stryker varsamma solstrålar över vinterns ömtåliga hud. När våren tror sig vara ensam härskare i vår natur tar plötsligt sommaren oväntat över. Sommaren visar sig ofta vara opålitlig såväl som att den brister i sin uthållighet. Stafettpinnen lämnas över till hösten som med hjälp av vinden sliter trädens löv av alla träd. Hösten är på många sätt den mest destruktiva årstiden av dem alla. Men inte heller hösten orkar förevigt.

Årstiderna växlar, färgerna skiftar, djur föds och djur dör. Löven gulnar, vissnar och faller av träden för att sedan några månader senare återfödas pånytt. Knopparna spricker och luften fylls av vår (och mindre härlig pollen-man får inte överromatisera!).

Men alla löv lämnar inte grenens säkra boning. Några stackare kämpar sig kvar därute. Ensamma står de emot höststormar, skyfall och hetsiga snöstormar.

Småländskt tappert löv fotat den 8 februari 2009